Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Karl-Åke Henningson, Jacob Otto Hoof som predikant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 iO
karl-åke henningson
ningen endast skall vara symbolisk. Korstecknet stod ju visserligen
kvar vid barndopet ända till 1811 års handbok, och anföres av Hoof
just med om barndopsformuläret påminnande ord (»Tag–-
det heliga korstecknet i ditt hjerta och lefwerne»). Men dels var det
väl redan tidigare kommet ur bruk, dels är det antagligast, att
nämnda predikan hållits efter år 1811.1
Kap. VI.
Bibel- och textbehandling.
I sin predikomonografi över Monod talar F. Dahlbom om den
imponerande beläsenhet i den heliga Skrift, Monod äger. »När han
söker efter bibelcitat, ligger hela bibeln med dess väldiga stoffmassa
inom hans synkrets.»2 Något liknande torde väl kunna sägas om de
flesta av kristenhetens stora förkunnare. Bibeln har varit den källa,
varur de öst, för att sedan kunna leda det eviga livets strömmar ut
till sina åhörare. Också på Hoof kan det anförda omdömet om en
av det reformerta Frankrikes mest betydande predikanter vinna sin
tillämpning.
Förvånansvärt riklig är redan anhopningen av direkta bibelcitat.
I »Högmässopredikningar» angivas dessa i noter. Vid en icke
anmärkningsvärt lång predikan på sjätte sönd. efter Påsk (20 sidor) utgöra
dessa omkring 200 stycken. Det största antalet är naturligt nog
hämtat från Nya Testamentet, men liksom all äldre predikan
överhuvud hämtar den hoofianska gärna stoff ur Gamla Testamentet.
Båda bibeldelarna stå för Hoof givetvis på samma plan, även om
uppenbarelsen också för honom framträder klarare i Nya.3 Om Tobie
bok yttrar han4: »Hon är väl icke ibland wåra Kanoniska böcker,
dock med dem helt enlig och alltså af ett stort och heligt wärde»,
en synpunkt, som torde ånge hans uppskattning av Apokryferna i
gemen.
1 Hos en gammal hoofiansk kvinna (död i Svenljunga 1938 vid 95 års ålder),
som bl. a. ofta närvarit vid möten efter Hoofs död hos »Britta i Lindhult»,
en hans tjänarinna, har jag vid sjukbesök ofta bevittnat handklappningar vid
anförandet av trösteord ur bibeln och vid andra kvietiv i predikan och skriftetal.
2 F. Dahlbom, Adolphe Monod som predikant, s. 181.
3 H. P„ s. 518, jfr s. 248. 4 H. P., s. 180.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
