Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Henrik Gladh, En roparerörelse i Ångermanland på 1830-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
henrik gladh
Vid pingsthelgen 1832 sökte man sig i »ovanligt stora flockar» till
Brandell. Som ledare för dessa noravandrare nämnas »Schäders».1
Det följande året tycks färderna till Nora ha ökat — men samtidigt
förhållandet till prästerna i hembygden blivit spänt.2 Utvecklingen
är så mycket mera påfallande, som det är omvittnat, att Brandell
förstod åtminstone vid en väckelse i Ångermanland under
1820-ta-let att hålla »en hård tuktan över alla oarter och överdrifter».3
När det gällde förhållandena i Själevad, vilka sagesmannen Joh.
Bengtsson främst torde ha haft i sikte, har sockenbornas inställning
till kyrkoherden C. J. Holm helt säkert påverkats av de starka
sockenpolitiska motsättningarna vid denna tid.4 Det kanske också är
berättigat att antaga, att det ovannämnda radikaliserande inflytandet
från västerbottensläsarna satte in vid denna tid.
Uppgiften om den höga uppskattningen av Brandell ger en
anvisning om till vilken fromhetsriktning väckelsen är att hänföra. Efter
Westins och Rodéns undersökningar torde det ej råda något tvivel
om att Brandell tillhörde den herrnhutiska fromhetstypen.5
Intrycket av herrnhutisk fronihet hos de väckta kan ej förtagas av
deras »brinnande nit i Gudaktighets övningar» eller av ovan nämnda
straffpredikningar. En etisk hållningslöshet var ej herrnhutismens
ideal. Den herrnhutiska vokabulären är omisskännlig i
korrespondensen till Henschen från Sara Jonsdotter eller »Klipp-Sara» i Billa. »Har
Gud fått afkläda oss vårt Egett och två oss rena i Lamsens blod och
1 Troligen torparen och skräddaren Jonas Schäder, g. m. en syster till
ovannämnde J. E. Dynæsius. Sände hälsningar till Henschen i Sara
Jonsdotters brev 1833 14/4.
2 Riksdagsmannen Joh. Bengtsson t. Henschen, 1833 12/4. »Sjuckdomen
nämligen skakningarne har här något gifvit sig, men här är en besynnerlig
utvandring till nora för folket i från alla socknar, och vid åter komsten predikar
alla, dömer för dömmer andra människor och synnerligen prästerna. En del
af dem säga i själva kyrkan, at prästen predikar åt gäfvulen, och samlar sig i
byarne, 100 tals i var hopp. Torsdagen i påskveckan möte en man melan
[gästgivargårdarna] spjute och hörnäs kring 90 hästar, 4 a 5 pertjoner [!] efter
var häst.» Det ser besynnerligt ut, »men ord sacken veta vi icke, herren
dömmer».
3 Westin, a. a., s. 43.
4 Carl Johan Holm, f. 1781, d. 1867, khde i Själevad. Bygdén, a. a., III,
s. 284. P. Söderlind, Karl Johan Holm (i Från ådalar och fjäll, 1915). C.
Holm, Prosten Carl Johan Holm.
5 Westins och Rodens a. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
