Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Margit Sahlin, Oäkta helgon i folklig tro och rit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oäkta helgon i folklig tro och rit.
Av fil. d:r, teol. kand. Margit Sahlin.
Inom den medeltida helgonskaran skymta här och var ganska
underliga gestalter fram: nödtorftigt förklädda hednagudar,
folkhjältar på vilka den påmålade helgonglorian gör ett ganska sällsamt
intryck, brokiga fantasigestalter, somliga så prydligt smyckade med
stereotypa legender, att de ganska oförmärkt kunna ställa sig in i de
äkta helgonens led, andra bizarra eller groteska som uppsluppna
karnevalsfigurer.
Ett studium av dessa populära »falska» helgon, somliga naiva
produkter av den frodiga folkfantasien, andra resultatet av fromt
bedrägeri i Kyrkans kamp mot hedendomen eller av rent geschäft
för att pressa fram gåvor av lättlurade pilgrimer, skulle kunna lära
mycket om fromhetsliv och vidskepelse, om Kyrka och folkliv under
medeltiden. En för några år sedan utförd sammanställning av
tillfälligt samlade exempel ur det oändligt rika materialet kommer
här att framläggas, utan alla anspråk på uttömmande behandling
eller systematiskt genomarbetande.
Medeltidens människor drogo inte upp någon skiljegräns mellan
»andligt» och »världsligt», »kyrkligt» och »profant». Med samma iver
och samma uppbyggelse lyssnade man till berättelser och sånger om
ärorika hjältar och lysande krigarbragder som till dem som
förhärligade helgonliv och martyrier. Samma jonglörer föredrogo för samma
publik »gesta principum et vitam sanctorum»1, och »chanson de geste»
var enligt definitionen i en musiklära från slutet av 1200-talet den
sång, »in quo gesta heroum et antiquorum patrum opera recitantur,
sicuti vita et martyria sanctorum et adversitates, quas antiqui viri
pro fide et veritate passi sunt, sicut vita beati Stephani
protomar-tyris et historia regis Karoli».2 Det rådde knappast någon skillnad
1 Thomas Cabham, cit. E. Faral, Les jongleurs en France, 1910, s. 67, n. 1.
2 Die Musiklehre des Johannes de Grocheo, hsg. Joh. Wolf
(Sammelbände der Intern. Musikgesellsch., I, Leipz. 1900), s. 90.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
