Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Margit Sahlin, Oäkta helgon i folklig tro och rit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö2
margit sahlin*
Ett exempel på den »helige» Karl den Stores popularitet i
Frankrike på 1400-talet förekommer i »Les évangiles des quenouilles», en
samling skrock och vidskepliga folkmedecinska råd: för att ett barn
skall bli tappert och segerrikt, bör man låta en präst läsa över det
»1’oroison sainct Charlemaine».1
Lika populär som Charlemagne var den mångbesjungne Roland.
Genom sin tragiska död i strid mot de otrogna kunde han synas ha
ägnat sig ändå bättre till helgon. Från Frankrike känner man
emellertid endast ett belägg på religiös vördnad för Roland, nämligen
en glasmålning i Chartres, där han framställes med helgongloria.
Frågan är ju dock, hur stor betydelse man kan få tillräkna denna
unika målning. Däremot förekommer i Tyskland i Obermarsberg en
Rolandstod, kallad S:t Roland, och Rolandswert vid Rhen kallas
Insula S:ti Rolandi. Alla de talrika tyska Rolandstoderna, som anses
ha fått ersätta hedniska rättssymboler och krigsgudsbilder, ha
säkerligen i varje fall betraktats med sakral vördnad.2
En profan krigshjälte, som efter sin död i striden blivit ansedd
som helgon, synes också den Sankt Karlung, även kallad Karl Lunkus,
vara, som dyrkats i det nuvarande pastoratet Söderby-Karl i
Roslagen. Enligt professor Ahnlunds hypotes återgår den ännu på
1600-talet kvarlevande lokalkulten på minnet av en Karlung, som »vid
ett estniskt rövaranfall... i spetsen för allmogeuppbådet funnit sin
bane, måhända i själva kyrkan, under dess värjande mot
inkräktarna». Helgonets dyrkan har, som så ofta, satts i förbindelse med
en källa, vars upprinnelse förklaras genom en särskild legend.3
Sankt Karlung var inte den ende som blott genom en oförskylld
bråd död blev föremål för helgondyrkan. Otaliga äro i synnerhet
de jungfrur som glorifierats, därför att de offrat livet för att bevara
sin kyskhet. Ett typiskt exempel på dessa jungfrumartyrer är den
svenska Sankta Karin i Kärna.4 Men det behövdes inte ens att den
1 Ed. Jannet, Paris, 1855, s. 58.
2 Erich Jung, Irmensul und Rolandsäule, Mannus, 1925, s. 1—34, spec.
s. 7, 15 ff.; id., Germanische Gotter und Helden in christi. Zeit, Münch.—Berl.,
1939, spec. s. 127. Jfr ang. Rolandsstoderna även C. Voretzsch, Die neueren
Forschungen üb. die Rolandsbilder, ZrPh. 33, 1909, s. 1—19.
3 Nils Ahnlund, Oljoberget och Ladugårdsgärde, Sthlm, 1924, kap.
Karlskyrka, s. 72—94.
4 S. Ek, Den svenska folkvisan, Sthlm, 1924, s. 87 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
