Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Margit Sahlin, Oäkta helgon i folklig tro och rit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oäkta helgon i folklig tro och rit
255
Kristna arvtagarinnor till de tre modergudinnorna äro också de
populära »tre Mariorna». I folkvisor och i liturgiska dramer
framställdes gärna »de tre Mariorna» på väg till graven med kryddor1 — det
anses ju vara ur benämningen på dessa utomordentligt populära, av
präster utförda roller, mariolae, som ordet »marionett» uppkommit.2
Motivet de tre Mariorna har också trängt in i den uråldriga quéte de
mai, »majtiggeriet», som på många håll anknutits till Maria, liksom
ju hela maj är »le mois marial»: det måste ofta vara just. tre flickor
som sjunga och dansa.3 Frågan är väl, om inte det oförklarade
namnet på maj drottningen eller hela ceremonien, trimazeau, kan ha
influerats av »trois Maries».4 Ofta har kulten av denna säregna trefald,
som knappast kan sägas ha bibliskt underlag, knutits till de gamla
»mödrastenarna», helgade Hribus Matrabus» — en dativform till
matrae, som ganska lätt kunde utbytas mot Mariabus —, eller, som
det hette i en votivinskrift som ännu på 1600-talet fanns kvar på ett
hus i Luxemburg: dis Mairàbus, eller, som i Li Baux, Les Trémaiés.h
Särskilt populära voro dessa tre Marior i Sydfrankrike, där bl. a.
den mycket besökta strandkyrkan Les Saintes Maries i Rhönedeltat
vunnit stor ryktbarhet.6 Som en förklaring till denna kult uppkom
Germ., XII, 1928, s. 59—69; Chambers, o. c., I, s. 265 f.; F. Fremersdorf,
Die drei Matronen von Cöln, Germ. VIII, 1924, s. 27—32; M. Tresch, La
chan-son populaire luxembourgeoise, Luxemb., 1929, s. 107 ff.; Ahnlund, o. c.,
kap. Nornorna i Ödetofta, s. 131—152.
1 Jfr beträffande folkvisorna P. Meyer, Rom. 20, 1891, s. 139 ff.; V. Smith,
Un Alleluia pascal en Velay, Rev. des langues romanes, 13, 1878, s. 217 ff.;
Chabaneau, Cantiques populaires sur s:te Madeleine, Rev. des langues rom.,
29, 1886, s. 261 ff. Jfr Sahlin, Carole, s. 175. — Ett exempel på det liturgiska
dramat ger det spanska påskspelet i Gerona, Les tres Maries, Villanueva,
o. c., XII, s. 205, 342 f., samt det lilla »spectacle puéril» »des trois Maries» i
Bourges, Mercure de France, févr. 1726, s. 230. I Angers spelades Mariorna
däremot av två munkar, och likaså i Rouen; se Lebrun-Desmarettes, Voyages
liturgiques en France, Paris, 1718, s. 98. Jfr också betr. »visitatio sepulchri»
Eisenhofer, Handbuch der katholischen Liturgik, I, 1932, s. 549 f.; Du Cange,
s. v. Mariolae.
2 Jfr Rheinfelder, Kultsprache und Profansprache in den romanischen
Ländern, s. 401 f.; Sahlin, Carole, s. 89, n. 4 och där angiven litteratur.
3 Jfr särskilt M. Tresch, Evolution de la chanson franfaise, Brüx., 1926,
s. 186.
4 Se betr. detta ord Sahlin, Carole, s. 83.
5 Maass, o. c.; Tresch, La chanson luxemb., s. 107.
6 Jfr Cabrol, Diet. d’Archeol. chrét., X, col. 2iigff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
