Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Margit Sahlin, Oäkta helgon i folklig tro och rit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö2
margit sahlin*
Ibland heter hon Perpetua, ibland Concordia, ibland Maria eller
Johanna. Man visste t. o. m. namnen på två döttrar: Felicula och
Petronilla.1 Acklamationen Alleluia, som utanför gudstjänsten bl. a.
förekom som refräng i ett otal processionssånger och folkvisor,
spelade en stor roll i folklivet, och ordet inpräglades grundligt i sinnena.2
Funktionen som Petrus’ maka härrör kanske snarast från någon
lovsång till Petrus med responsionen Alleluia, och det är förmodligen
likaså någon sångtext som givit anledning till associationen med
änglafursten Michael.3
Naturligtvis bevisar Ysengrimus-texten ingalunda, att dessa
»helgon» verkligen varit levande föreställningar i folktron. Tydligen
driver den satiriske författaren med det enfaldiga folkets vidskepelse.
Men ganska säkert har karrikatyren sitt symptomatiska värde. I den
bizarra helgonskara, varav tidigare några gestalter ha presenterats,
böra dessa ur liturgibrottstycken framvuxna skepnader inte ha passat
alltför illa in.
Om dessa säregna helgon, som Nivardus låter prästgårdspigan
anropa, och deras inbördes relationer kanske i viss mån äro alster
av författarens egen fantasi, är däremot den mest fantastiske av dem
alla, sankt Celebrant, känd också från andra håll. Verserna om honom
lyda:
Praecipue fidus Celebrant, ope cuius, ubi omnes
Defuerant testes, est data Roma Petro.4
Den maliciösa anmärkningen, att inga vittnen funnos tillstädes,
när Rom — och därmed världsväldet — gavs åt Petrus, får väl stå
för författarens räkning: han försummade inte att ge sina tjuvnyp
åt det förhatliga påvetyranniet. Men den, genom vars ingripande
denna för hela människosläktet avgörande händelse kunde komma
till stånd, måste vara en utomordentligt betydelsefull person, förmer
än all världens helgon. Söker man efter närmare uppgifter om denna
mäktiga gestalt, finner man, att han är — en fisk, världsfisken, på
vilken jordens grund vilar. Så stor är den fiskens makt, att i den
stund en mässa läses, utan att hans namn, Celebrant eller
Concele-brant, nämnes, skall jorden störta samman.
En gammal folkvisa från Eifel berättar, att Maria, när hon vid
1 Se Voigts kommentar till stället samt där angiven litteratur.
2 Jfr nedan, s. 271 f. 3 Jfr Voigt, 1. c. 4 Ib., v. 69 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
