Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev rörande Gustaf Unonius som emigrantpräst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brev rörande gustaf unonius som emigrantpräst 283
Trots fina testimonier av sådana män som biskop Henry J.
Whitehouse, »Diocese of Illinois», Jackson Kemper, »Missionary
Bishop of Wisconsin», och William R. Whittingham, »Diocese of
Maryland», nådde Unonius aldrig någon kyrklig position i vårt land.
Han blev icke präst i den svenska kyrkan, vartill flera orsaker
medverkade. Enligt den förut citerade biografiska uppsatsen fick han
själv också »många betänkligheter». Han blev 1861 t. f. och 1863
ordinarie tullförvaltare i Grisslehamn, där han således trädde i
faderns fotspår. Han avled först 1902.
Inför de förestående 100-årsjubileerna ha de nedan publicerade
breven sitt speciella värde.
G. Unonius till C. F. af Wingård.1
Nashotah Mission den 29 Febr. 1844.
Högvördigste &c.–-
År 1841 emigrerade jag jemte familj till det vestra Amerika. Efter
att nära ett år hafva utgjort de enda Svenskar, som nedsatt sig i dessa
hittills föga bebodda trakter, hade vi hösten 1842 den glädjen att helsa,
dels några nya ankomlingar från vårt kära fädernesland, dels några
utvandrare från Brödrariket, hvilka alla nedsatte sig i vårt grannskap.
Under en ifrig sysselsättning att för vår framtida bergning kämpa med
en herrlig, men hittills alldeles ouppodlad jord, glömde vi dock icke för
vår timliga förkofran den vida angelägnare omsorgen, att utveckla,
eller rättare bevara de christliga lärdomar, vi, enligt kyrkan i vår
hembygd, erhållit. Till en del ganska ovana, om icke helt och hållet
fremmande för språket i vårt nya hemland, kunde vi naturligtvis icke hafva
någon serdeles uppbyggelse af hvarken den ena eller andra af de här
mångfaldiga religionsbekännarnes Gudstjenster. Några af oss hyste äfven
på grundade skäl den fruktan, att i framtiden en eller annan torde af
fanatiska sekters predikanter kunna lockas att övergifva fädernes tro,
vid hvilken vi hittills funnit frid och tröst under våra omvexlande öden,
och den vi ansågo oss skyldige att såsom ett heligt arf bevara och
upprätthålla ibland oss. En inre längtan efter en gemensam Gudstjenst,
och ett andeligt behof, som i dylikt afseende vaknar hos en hvar, hvilken
vet och känner sig hafva blifvit upptagen till medlem af Christi kyrka,
förmådde oss att inom oss sjelfva sammanträda på Sön- och Helgdagar,
då en af oss föreläste en predikan och förrättade Gudstjenst efter Svenska
kyrkans ritual.
1 Publicerat i »Svenska Biet» 13/5, 14/5, 20/5, 21/5 1844. Originalet icke
påträffat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
