Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev rörande Gustaf Unonius som emigrantpräst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brev rörande gustaf unonius som emigrantpräst 287
allmänna bland denna kyrkas bekännare; om man betraktar det
närvarande föraktet för häfdvunna och med christendomens anda
öfverensstämmande former och kyrkobruk &c., då medgifver jag att skilnaden
kan synas stor. Men undersöker man åter denna kyrkas Symbola och
de principer, hvarpå dess Reformatorer grundade densamma, hvilka
Symbola och principer för det mesta äro alldeles obekanta för många,
som dock inbilla sig vara ganska goda Lutheraner; då torde resultatet
utfalla helt annorlunda, och skilnaden mellan denna kyrka och den
Protest. Episcopala, sådan som den till våra dagar bibehållit sig i
Amerika, icke blifva serdeles betydlig. Väl har jag t. ex. funnit, att
begreppet om Episcopatet och den Apostoliska successionen icke fullt
öfverensstämmer med hvad vi i vår hembygd blifvit vanda att tänka derom;
väl har jag likaledes insett, eller trott mig inse, att den Prot. Episc.
kyrkans io:de och 28:de Artiklar i de frågor de behandla icke ordagrant
öfverensstämma med våra Symboliska böckers förklaring; men jag har
ansett det förra för en icke serdeles essentiel punkt för menniskans
saliggörande tro, och hvad de sednare vidkommer, har jag tyckt mig finna
de olika Theologiska förklaringarne öfver dessa annars ganska vigtiga
frågor mera vara en ordstrid inom våra kyrkor än någon egentlig
skilnad dem emellan. Vidare kan jag i hänseende till den första af
ofvannämnde skiljaktigheter för min enskilda del ej undgå att bekänna, (jag
må nu än derföre riskera att benämnas Apostat) det jag finner principen
för den Episcopala kyrkans styrelse och hvad den förstår med »the
Epis-copacy», till det minsta sagdt, åtminstone härstädes vara en nödvändig
och ändamålsenlig form och institution, utom det att jag icke kan
bestrida de skäl, som i den Hel. Skrift samt i Apostlarnes och de första
christna församlingarnes stadgar derföre finnas vara åberopade. Hvad
för öfrigt skilnaden i ceremonier mellan de båda kyrkorna angår, så är
det mig både nu och för framtiden beviljadt, att, så ofta Gudstjenst
hålles på Svenska eller Norska språken, följa de kyrkobruk och
bönformu-lärer, som i mitt fädernesland äro stadgade. Skulle jag deremot någon
gång komma att härstädes på Engelska språket förrätta en Gudstjenst,
så är det naturligtvis min pligt och skyldighet att följa den här fastställda
ritual. Jag anför denna omständighet dels såsom prof af en liberalitet,
hvilken man måhända ej tilltrott den Prot. Episc. kyrkans styrelse, dels
ock såsom ett bevis på huru dess härvarande Biskop och Presterskap
sjelfva erkänna den nära förvandtskapen mellan våra kyrkor.1
1 I sammanhang härmed torde jag få nämna, det jag på Eng. språket
meddelat härvarande Biskop och Presterskap en öfversättning af vår Svenska
kyrkas Högmässo-ritual. Oaktadt min bristfälliga tolkning deraf, har dock denna
episod ur vår odödlige Wallins Kyrkohandbok ganska mycket vunnit deras
bifall och beundran. Kunde jag nu endast öfversatta några af våra herrliga
kyrkosånger! Här finnes i detta fall intet som med dem kan jemföras. Våra
missionärer tyckas ana det, endast efter att hafva haft tillfälle att vid våra
Gudstjenster höra de få melodier af dem, som vi bibehållit i vårt minne, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
