Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev rörande Gustaf Unonius som emigrantpräst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brev rörande gustaf unonius som emigrantpräst 305.
ty Episcopalkyrkan far med sådana utvärtes ting och menniskosatser.
Hos dem kan ingen gifva rätt att förkunna Guds ord och åtnjuta Herrans
nattvard utom biskopen. Således hade jag rätt då jag sade, att de binda
Christendom och salighet vid en menniska, åtminstone till någon del,
och icke helt och hållet vid Jesum Christum allena. Dessutom har ock
den kyrkan en falsk lära om Herrans nattvard, ty hon lärer att Jesu
lekamen och blod äro ej verkeligen närvarande i sakramentet tillika med
brödet och vinet, utan att brödet och vinet endast äro bilder och tecken,
som beteckna Chr. lek[amen] och blod. Dermed nedsätta de det
välsignade nådemedlet till en tom ceremoni, lik gamla testamentets skuggor
och bilder. Så hafva de äfven en origtig lära om nådevalet.
Dessutom är Unonius synbarligen en oomvänd menniska, hvilken jag
redan första året jag här var, uti ett bref rådde att nedfalla för Herren
och bedja om nåd och upplysning af den hel. ande att se, erkänna, och
ångra sina synder och omvända sig till Jesum, för att få nåd och blifva
en ny menniska. Det var detta mitt bref, som jag bad honom visa Eder,
men det aktade han sig före, såsom han ock aktade sig för att svara mig
något derpå. Ack, om han verkligen hade varit en ny menniska i Christo
Jesu, så hade han med glädje svarat, att han redan som en fattig syndare
blifvit upptagen till Guds nådebarn för den blodige frälsarens skull. Men
nu, emedan hans samvete sade honom, att han var främmande för Herran
och hans son, teg han och blef afvog, samt kallade det för sektifver och
dylikt, som är en åstundan att den rena och oförfalskade Lutherska läran
måtte blifvande [!] lefvande i folkets hjertan. Med svordomar och
köttsligt lefverne bevisar han dessutom, att han är [o]andelig, och jag har
derföre desto större orsak att varna Eder för andelig förbindelse med
honom och hans kyrka. I ären födde och uppfödde uti den Lutherska
kyrkan, som har den renaste lära af alla, när hon rätt framställes enligt
bibeln och Symboliska böckerna, och vi hafve många utmärkta, erfarna
Christeliga fäders, såsom Luthers, Arndts, Rambachs, Nohrborgs m. fi.
postillor, som I kunnen bruka, utan att behöfva kasta Eder i händerna
på sekter och främmande läror. Käre, gifven derföre akt på Skriftens
förmaning att vakta Eder för mångahanda och främmande lärdom, och
i stället stadfästa hjertat med nåden. Om I här i landet hafven fått
alldrig så goda lekamliga förmåner, men förkasten Eder moder, den
renläriga Christeliga kyrkan, så hafven I ju förlorat det bästa för Eder sjelfva
och Edra barn. —
Ursäkta mig, att jag, fastän till personen okänd, dock talar så till
Eder. Men just deraf, att vi äre okände, boren I kunna förstå, att jag
icke söker någon egen förmån hos Eder, utan endast söker Edert och Edra
barns andeliga och eviga väl. Herren gifve Eder nåd att välja det, som
sannt är, så att i lären känna Jesum Christum och honom korsfästan, och
finnen honom och värden funne i honom; önskar af allt hjerta
Eder vän och landsman
L. P. Esbjörn.
20 — 45681 Kyrkohist. Årsskrift 1945
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
