Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Karl Bäckgren, Brev från Waldemar Rudin till Eric Ihrfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brev från waldemar rudin till eric ihrfors
315
att försaka, söka att i min ringa mån efterlikna honom?»1 Ej sällan
hörde man honom säga: »Se, jag hör ej denna världen till.»
Ödmjuk var Ihrfors. I brev till vänner och välgörare kallar han
sig: »Minimus Christianorum», »Friherrinnans tacksamma,
aldraring-aste tjänare», »Herr Kammarherrens tjänstvilligaste tjänare» o. dyl.
Protestantismen fann Ihrfors kall och förvärldsligad. Enligt hans
förmenande ha lutheranerna gjort vägen till himmelen allt för lätt
för människorna att vandra. Om en evangelisk-luthersk kristen yttrar
han i brev av 23.8. 1916, att denne »genom födelsen tillhör den
negativa, deriverade Christna Confessionen». Samtiden nämner han
»vår sjunkna och oroliga tid». Medeltiden framstod för honom som
en gyllene tidsålder. En dag framvisade han för kyrkoherden i
hemsocknen en medeltida, förnämlig bok med illuminerade bilder,
yttrande bl. a.: »Och så säga de, att medeltiden är en tid av mörker!»
Han drogs till den katolska kyrkan.
Angående Ihrfors’ övergång till katolicismen läses bl. a. följande
1 Sancta Eugeniakyrkans 100-årsskrift 1937: »Han träffade P.
Stolberg för första gången, då denne som pastorsadjunkt vid
Eugenia-kyrkan höll gudstjänst i Norrköping på Palmsöndagen 1885. Den
2 maj samma år avlade Ihrfors sin trosbekännelse i Eugeniakyrkan
och fick dagen därpå bekräftelsens heliga sakrament.»2
Ihrfors’ inkomster voro väl små men hans levnadsbehov ännu
mindre. I ovan citerad skrivelse av självbiografisk art till
författarinnan Ada Rydström läsa vi: »mitt aldra nödvändigaste
matbehov skulle tillgodoses av goda människors fullkomligt frivilliga
gåvor, utan att dessa av mig begärdes».
När Ihrfors var gäst uti något hem, ville han om möjligt göra
rätt för sig genom arbete och tjänstaktighet, följande maningen i
Rom. 13: 8: »Våren ingen något skyldiga — utom när det gäller
kärlek till varandra.»
För prästämbetets innehavare hyste Ihrfors högaktning, enär
åt prästen vore givet uppdraget att förvalta Nattvardens heliga
sakrament. Då Claës Törner tillträtt kyrkoherdetjänsten i
Vadstena pastorat, sökte Ihrfors upp honom och sade: »Jag ville trycka
dens händer, åt vilken anförtrotts det höga värvet att handhava
1 Ada Rydström, a. a., s. 163.
2 R. Wehner, S:ta Eugenia kyrka 1837—1937. Bidrag till Stockholms
katolska församlings historia. Stockholm 1937, sid. 99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
