Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Karl Bäckgren, Brev från Waldemar Rudin till Eric Ihrfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
karl bäckgren
Upsala d. 30 Juni 1883.
Carissime Erie!
Gratia tibi!
Ditt sednaste brev har ofta legat för mig och mången gång blivit
genomläst. Jag har ock mer än en gång tänkt att skriva till Dig.
Synnerligen då jag i Januari var i stor inre trängsel med avseende på
frågan, om jag skulle antaga kallelsen till Ladugårdslands församling i
Stockholm, kände jag behov av att meddela mig med Dig. Emellertid
blev jag stilla, och Herren avgjorde saken negative, d. v. s. genom att
icke giva den inre visshet jag behöver för att röra mig framåt. Och så
blev jag där jag var.1 — Vad Du skriver om kyrkans nöd, känner jag
djupt till alla delar. Men på samma gång ser jag överallt en smula
vaknande tro och kärleksiver, om än i stor omogenhet. Visst är, att en
dom snart måste komma att gå över den gamla förvärldsligade kyrkan
med sitt halva väsen, som i bästa fall är judendom, och en Kristi Kyrka
bilda sig, som kan mottaga brudgummen. Den gamla kyrkan synes
mig såsom ett sjunkande skepp, som dock ännu håller sig uppe. De
nya församlingsbildningarna äro mig såsom de från skeppet lösgjorda
räddningsbåtarna, som väl ock hålla sig uppe bland vågorna men i största
fara. Alla borde vi vänta det mötande räddningsskeppet, som sändes
från hamnen ock som kan rymma oss alla. Och så länge det gamla
håller ihop, borde [det] vara tryggare stanna där, dock såsom på det
sjunkande skeppet.2
Varför jag nu i dag skriver, är för att fråga Dig, var Du håller till
1 W. Rudin ställdes vid flera tillfällen i valet mellan fortsatt akademisk
gärning och direkt prästerlig sådan. Med Paulus kunde han betyga: »Jag
drages åt båda hållen» (Fil. 1: 23). Ett originellt sätt att få ovisshet skingrad
använde sig R. av, då han av kyrkorådet i Jakobs och Johannes församlingar
i huvudstaden genom en kyrkvärd tillspordes, huruvida han toge emot
eventuell kallelse dit. R. skrev tvenne svar — ett jakande och ett avböjande,
vilka lades in i var sitt kuvert, som förseglades och försågs med namn å samme
adressat. Så uppdrog han åt en person att lägga det ena brevet i postlådan
och makulera det andra. Tillspord vid tidpunkten för beskedets avgivande,
huruvida han antoge kallelse eller ej, svarade R., att han icke visste det. —
Tankarna gå till Apostlagärningarna kap. 1. Genom lottning, föregången av
bön, avgjordes, vilkendera av tvenne som skulle insättas till apostel.
2 Här må erinras om vad Pontus Wikner skriver 2.3. 1884 i brev till Emily
Dickson: »Jag nämner den Schéeleska middagen» (hos teologie professor K. H.
Gez. von Schéele. Vid denna voro bl. a. »hymnologerna, psalmboksgranskarne
Torén, Ullman och Wirsén, obeskrivligt älskvärda själar», närvarande). —•
»Efter middagen taltes om kyrkans framtid, och v. Schéele och Prof. Norrby
profeterade stadskyrkans tämmeligen snara fall. Jag kände, att de hade rätt.»
(Pontus Wikner, Skrifter, del XII.) Se härom Oscar Krook,
Uppenbarelsebegreppet, sid. 32. Stockholm 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
