Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Arne Odd Johnsen, Studier vedrørende kardinal Nicolaus Brekespears legasjon til Norden (Densamme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
granskningar och anmälningar 336
söker Johnsen klarlägga beskickningens kyrkopolitiska förutsättningar,
dess kronologi och förlopp samt dess senare konsekvenser.
Här kan naturligtvis icke komma ifråga att beröra hela detta
väldiga komplex av fakta och hypoteser (»konjekturer» i Johnsens
terminologi); avsikten är endast att i korthet framlägga några av de
iakttagelser och reflexioner, som erbjudit sig vid läsningen av den
fängslande, om än ibland genom sina upprepningar och sin ordrikedom något
tröttande och trots den upprättade dispositionsplanen understundom
svåröverskådliga framställningen.
Beskickningens kyrkopolitiska förutsättningar äro dels
inomnordiska, dels universalkyrkliga (kuriala). Vid sin behandling av det
kyrkliga och politiska läget i Sverige vid tiden för kardinalens besök
härstädes uttalar Johnsen gent emot K. B. Westman (Den svenska kyrkans
utveckling, 1915, s. 58 t.) den meningen (s. 17), att Saxos ord (ed. Olrik &
Raeder, 1931, s. 389) om oenigheten mellan svear och götar om orten
och personen för den tilltänkta ärkebiskopsstolen såsom grund för
misslyckandet av planen om upprättandet av en svensk kyrkoprovins icke
få — som Westman anser —- tydas såsom syftande på rådande
inbördeskrig. Johnsen, som eljest mycket gärna inlägger djupa undermeningar
i allehanda i källorna förekommande uttalanden, vill denna gång
absolut nöja sig med Saxos nakna påstående om rådande oenighet mellan
svear och götar angående den lämpliga orten och personen för det
planerade ärkebiskopsämbetet (Sueonibus et Gothis de urbe et persona tanto
muneri idonea concordare nequeuntibus)’, häremot måste man dock säga,
att den av Saxo i detta sammanhang omtalade oenigheten
naturligtvis är att uppfatta såsom en yttring av schismen mellan svear och
götar och ej enbart som en med hänsyn till denna detalj gjord
bestämning av schismens hela innebörd och att Westmans uppfattning
alltjämt är i huvudsak riktig. Även på andra ställen avviker Johnsen från
Westman på ett förvånansvärt sätt; t. ex. när Westman (a. a., s. 47)
på tal om de första cistercienserklostrens grundläggning i Norden (i
Sverige: Alvastra och Nydala 1143 och i Danmark: Herrevad 1144)
fäller det modesta yttrandet: »Denna gång tycks Sverige för en gångs
skull ha varit först i Norden att mottaga en stor europeisk rörelse»,
kan Johnsen icke låta det svenska grundläggningsårets faktum, som
han själv på ett annat ställe (s. 14) accepterar efter Janauschek, gälla,
utan beslöjar sakförhållandet med följande ord (s. 10): »Sikkert er det
at Eskill i 1144 grunnla Herrevad, det første cistercienserklostret i
Danmark, og at biskopene Gislo av Linkøping og Sigurd av Bergen,
som begge var til stede ved provinsialsynoden 1139, ikke så månge
årene etter synoden gikk i gang med å innføre den nye orden i
Sverige og Norge.» Johnsen har klar blick (s. 12) för, att det, som avstängde
svenskarna (eller, som Johnsen där benämner oss, »det folket som bodde
i Sverige») från förbindelsen med Syd- och Västeuropa, var landets
geografiska läge, och återkommer påfallande ofta till Sveriges
efterblivenhet. När det gäller utvecklingen av den kyrkliga administratio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
