Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Arne Odd Johnsen, Studier vedrørende kardinal Nicolaus Brekespears legasjon til Norden (Densamme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granskningar och anmälningar
339
av Johnsen icke använda specialarbeten av V. Menzel (1892)1 och F.
Ludwig (1897)2; resultatet av dessa författares undersökningar är3, att
man på den tiden med iakttagande av den största
skyndsamhet behövde en månad för en resa mellan Rom och
mellersta Tyskland och en och en halv till två månader, om man
färdades bekvämare.
Om Johnsen närmare studerat ett av honom i
litteraturförteckningen uppfört och några gånger i undersökningen citerat arbete av H.
Simonsfeld4, skulle han där rörande Wibalds och konung Fredrik I:s
korrespondens med påvestolen ha funnit sådana för kronologien viktiga
fakta påpekade och utredda, som han eventuellt själv kunde ha utrett
vid ett fördjupat studium av hithörande parti av Wibalds brevsamling.
Såsom Simonsfeld (s. 27) framhåller, var Wibald visserligen helt
genomträngd av den helige Bernhards kyrkouppfattning och kunde betraktas
som huvudmålsmannen för denna riktning bland de tyska
kyrkomännen, men han var samtidigt en för egen del ärelysten politiker. Under
Konrad III hade han utövat stort inflytande i sin egenskap av
kejsarens dictator, d. v. s. såsom den som i koncept utarbetade viktiga
statsdokument och brev åt kejsaren. Den ställningen ville han behålla även
under dennes brorson och efterträdare Fredrik I. Han lyckades också
till en tid göra det, vilket ett antal i Fredriks namn till påven skrivna
brev utvisa. Under dessa förhållanden är det alldeles förhastat att
anta, att påven lät bestämma sig att avsända kardinal Nicolaus de
Albano som legat till Norden genom alarmerande brev från Wibald.
Det brev, varur Bernhardi hade citerat ett stycke, är ett av Wibald
samtidigt med det av Wibald först uppsatta brevet från Fredrik I till
påven Eugenius III (Jaffé, s. 499 ff.) till påven avskickat privatbrev,
som slutar med en direkt uppmaning till påven att utan vidare erkänna
Fredriks val (Jaffé, s. 505: Et sit vobiscum magni consilii angelus, ut
declaretis eum in regem ac defensorem Romane aecclesiae), vilket påven
1 V. Menzel, Deutsches Gesandtschaftswesen im Mittelalter (Hannover
1892).
2 F. Ludwig, Untersuchungen über die Reise- und
Marschgeschwindigkeit im XII. und XIII. Jahrhundert (Berlin 1897).
3 Ludwig, s. 5. — Resetidens längd för konung Fredrik I:s ifrågavarande
beskickning till påven Eugenius III i mars 1152 finnes beräknad redan av
Menzel, s. 200.
4 H. Simonsfeld, Jahrbücher des Deutschen Reiches unter Friedrich I,
Bd i (Leipzig 1908). — Ett anmärkningsvärt exempel på negligering av
Simonsfeld erbjuder Johnsens not lås. 101. Johnsen omnämner där olika
auktoriteters uttalanden i kontroversen om det rätta datum för Fredrik I:s
konungaval. Här borde Simonsfeld, I, s. 28 not 48 vara anförd, enär
Simonsfeld där klart och utförligt redogör för frågans rent kalendariografiska
innebörd och uttryckligen gör anspråk på att vara den, som definitivt
före-bragt de bärande skälen för att valet ägde rum den 4 mars 1152.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
