Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Arne Odd Johnsen, Studier vedrørende kardinal Nicolaus Brekespears legasjon til Norden (Densamme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34*
granskningar och anmälningar 352
samma år efter kardinalens ankomst till Sverige hållna mötet kallas
av Johnsen kyrko- och riksmöte, ehuru han konstaterar, att man på
grund av källornas torftighet icke vet, vilket representationssystem där
använts; att även lekmän deltagit i besluten, finner han framgå bl. a.
av den omständigheten, att dels beslut fattades om införandet av den
hela folket rörande peterspenningen och dels påven Anastasius IV:s
ena stadfästelsebrev av den 28 november 1154 angående de fattade
besluten är ställt till konungen och stormännen. Såsom exempel på,
vilken roll tillfälligheten spelar vid förekomsten av bevarade dokument,
må konstateras, att vi känna två påvebrev angående mötet i
Linköping, men endast ett, som hänför sig till Nidarosmötet. I den senaste,
av Johnsen anförda moderna behandlingen av kyrkomötenas historia1
finnes icke Nidaros-, men väl Linköpingsmötet upptaget. Det är
väsentligen på grundval av den tidigare omtalade i England nyfunna
dokumentsamlingen, som en så fyllig bild, som den Johnsen giver,
kunnat åstadkommas. Att liknande dokument en gång funnits rörande
besluten på Linköpingsmötet är ett antagande, som ligger nära till
hands, och det göres även av Johnsen.2
Johnsen har mycket vinnlagt sig om att låta sitt arbete framträda
i en tekniskt och bibliografiskt tilltalande form. Det är självklart, att
han citerar Saxo enligt den av Olrik & Raeder 1931 utgivna editionen;
så mycket egendomligare verkar det därför, när man några gånger
finner Holders edition (1886) anförd, och det dels på samma sida,
där eljest Olrik & Ræder’s edition citeras (t. ex. s. 90, 354, 365), och dels
ensam (t. ex. s. 363); å s. 298 råder det förhållandet, att Johnsen anför
ett Saxoställe, som Kolsrud tidigare enligt Johnsens egen uppgift
citerat efter Müller & Velschow’s edition, men som nu av Johnsen
transponerats till Holders.
Det hade varit en stor lättnad för läsaren, om de många
upprepningarna och duplettframställningarna utmönstrats vid bokens
slutredigering. Ävenså skulle man ha önskat ett alfabetiskt sak- och
personregister i stil med dem, varmed särskilt engelska vetenskapliga
författare enligt en oskriven lag utrusta sina böcker.
Axel Nelson.
gjorda iakttagelser äro konstitutionshistoriskt värdefulla. Huruvida
emellertid utländskt statsskick influerat på Nidarosmötets karaktär i den
utsträckning, som Johnsen antagit, må lämnas osagt.
1 C. J. Hefele, Histoire des conciles. Nouvelle traduction franfaise.
Corrigée et augmentée de nötes critiques et bibliographiques par H. Leclercq,
V: 1-2 (Paris 1912-1913). Se Johnsen, s. 172.
2 S. 348: »En tor derför med god grunn anta at legaten på det svenske
kirke- og riksmötet fremmet flere bestemmelser som siden er gått tapt.
Sann-synlig er det at dette møtet, som det tilsvarende norske, ga anledning til
ut-arbeidingen av en rekke canones. Helt utelukket er det forhåpentlig ikke at
et lykkelig funn ennå kan bringe disse for dagen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
