Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Gunnar Annell, Erik XIV:s etiska föreställningar och deras inflytande på hans politik (Prof. Sven Kjöllerström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
granskningar och anmälningar 352
»att Eriks uppfattning kunnat betraktas som en god kristen åskådning».
Det är nämligen förf:s tro, att i den mån Erik tillägnat sig kristna
tankar, har han »fått dem ungefär i den form och i det urval, i vilka de
framträda i Melanchthons förkunnelse» (s. 43). Som exempel på det ovan sagda
anför förf. Melanchthons utformning av vedergällningslagen (s. 44 ff.).
I mandatet av den 1 maj 1563 har förf. funnit, »att tankegångar,
som nära överensstämt med dem Melanchthon . . . utvecklat, varit
aktuella för mandatets upphovsman», d. v. s. Erik XIV, som i och med
detta mandat infört »en betydelsefull nyhet i svensk rätt». Här berörda
problem har tidigare ganska utförligt behandlats av J. E. Almquist i
en uppsats i Lychnos 1942, betitlad Karl IX och den mosaiska rätten.
Ehuru Almquist har en helt annan uppfattning, har förf. icke ens
omnämnt föreliggande uppsats. Enligt Almquist är ärkebiskop Laurentius
Petri egentligen att betrakta som mandatets upphovsman. De
synpunkter, som framföras i mandatet, äro nämligen identiska med dem som
ärkebiskopen förfäktat i sin kröningspredikan 1561 och i skriften om mandråp
av 1562. Enligt Almquists uppfattning är 1563 års patent helt enkelt
ett resultat av Laurentius Petris propaganda. Riktigheten av denna
slutsats torde icke kunna bestridas.
Av det ovan sagda framgår, att Erik XIV i de här berörda frågorna
varit direkt påverkad av sin samtids teologiska åskådning i Sverige. Det
är därför i hög grad överraskande, att förf. icke ägnat någon
uppmärksamhet åt den svenska teologien, sådan denna representeras av Laurentius
Petri. Särskilt i kap. 3 hade man väntat en konfrontation med
ärkebiskopens kröningspredikan av år 1561, där ärkebiskopen starkt betonar
»överhetens ursprung från Gud», att överheten bör iaktta, vad lag och rätt
föreskriva och att »innehavarne av dess ämbete brukade utrustas med
särskilda gudomliga gåvor» (s. 98). Även Laurentius Petri citerar Ps.
82: 6: »Jag har sagt, I ären gudar.» Förf. påpekar också själv, att
människan i regel hämtar »sina åsikter i komplicerade frågor av allmän
räckvidd från sin omgivning» (s. 55). Man hade därför kunnat vänta, att
förf. verkligen studerat omgivningens uppfattning. Detta skulle ha gett
betydligt mer än förf:s studier i Thomas av Aquinos teologi. Angående
omgivningens uppfattning får man endast höra en del i den populära
uppbyggelselitteraturen ofta använda men historiskt föga relevanta
påståenden, som att Georg Normans teoretiska åskådning var »starkt
religiöst färgad», att Dionysius Beurraeus religiösa övertygelse »ur mera
vid synvinkel» varit »stark och äkta och att han måste ha varit lika
fjärran från religiös indifferens som någon av hans svenska vedersakare»,
att Erik själv var »angelägen att utåt framstå som en religiös och i de
religiösa spörsmålen väl förfaren man» o. s. v. Dessa mycket välkända
fakta säga i och för sig ingenting. Däremot hade man gärna velat ha
svar på t. ex. denna fråga: Varpå beror det, att Dionysius Beurraeus,
som kom till Sverige redan 1543, först i och med Eriks trontillträde
började sin kalvinistiska propaganda. Det är mot denna bakgrund,
Beurraeus’ uppmaning till Laurentius Petri att icke motstå konungens re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
