Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gustaf Holmgren, När försvann det gamla S:t Eriks skrin?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När försvann det gamla S:t Eriks skrin?
Av
Bibliotekarien, fil. lic. Gustaf Holmgren, Uppsala.
Det nuvarande S:t Eriksskrinet i Uppsala domkyrka anses vara
det tredje i ordningen av de skrin, som genom tiderna omslutit
helgonkonungens ben. Efter vad man med säkerhet vet, har det
tillkommit på 1570-talet och utförts på uppdrag av Johan III.1
Mästaren hette Hans Rosenfält, och han synes ha arbetat på det
i sex år, eller under åren 1574—1579. Strax därefter, sannolikt år
1580, lät konung Johan med de största ärebetygelser nedlägga
helgonets kvarlevor i det nu färdigställda skrinet, som i en högtidlig
procession fördes från Uppsala slott till sin plats i domkyrkan.
Vad detta skrins närmaste föregångare beträffar -—• eller skrinet
nr två enligt den vedertagna beräkningen — så är också dess
tillkomsttid väl bekant. Det förfärdigades åren 1405—1415 eller
däromkring och hade till mästare den i Stockholm verksamme
guldsmeden Lambrekt. Av allt att döma har detta skrin varit en
verklig praktpjäs. Att det, som några äldre uppgifter göra gällande,
skulle ha varit av rent guld, är dock otroligt, men det är väl
möjligt, att det såväl med avseende på konstnärlig utsmyckning som
i fråga om den använda silvermängden överträffade det nuvarande.
Med den allra största sannolikhet kunna vi utgå ifrån, att det varit
av förgyllt silver. En viss uppfattning om dess utseende få vi
genom ett kopparstick i Peringskiölds ’Monumenta’.2 Detta återgår i
sin tur på en målad tavla av skrinet, som skall ha funnits på ett av
1 Se härom C. A. Ossbahr, S:t Eriks skrin i Uppsala domkyrka,
(Meddelanden från Svenska slöjdföreningen år 1894, Sthlm 1894, s. 30 ff.), på
vilkens redogörelse för skrinet och dess historia det inledande partiet av min
framställning i huvudsak bygger.
2 J. Peringskiöld, Monumenta Ullerakerensia, Sthlm 1719, plansch vid
s. 48.
I—46622 Kyrkohist. Årsskrift 1946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
