Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gustaf Holmgren, När försvann det gamla S:t Eriks skrin?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
GUSTAF HOLMGREN-
båda nämnda konungarna haft med skrinets försvinnande att skaffa.
Det förefaller nämligen knappast antagligt, att en sådan åtgärd,
som att förgripa sig på vad som väl fortfarande för det stora
flertalet var en av rikets yppersta klenoder — det ännu av så mycken
övertro omgivna skrinet med nationalhelgonets ben — skulle kunna
ha passerat utan att någonstädes komma till synes i anklagelserna
mot dessa konungar. Sådana vedersakare, som icke skulle ha
underlåtit att i sin propaganda använda sig härav, ägde både Gustaf
Vasa och Erik. Alla källors fullständiga tystnad på denna punkt
får därför utan tvivel uppfattas som talande emot, att någon av
dessa konungar är den skyldige.
Såväl Gustaf Vasa som Erik XIV torde också kunna skiljas
från målet. Allt talar i stället för att en helt annan konung är den,
som bär ansvaret för skrinets försvinnande, den som man i detta
sammanhang har ansett sig ha minst anledning att misstänka —
Johan III själv.
Det torde vara överflödigt att erinra om i vilket
bekymmersamt läge rikets finanser befunno sig under Johans regering
liksom om anledningarna härtill. Särskilt svåra voro förhållandena
under förra hälften av 1570-talet. Det fr. o. m. 1570 pågående
kriget mot Ryssland, som från svensk sida till stor del fördes med
skotska och tyska legotrupper, slukade oerhörda summor. Året
1572 och särskilt 1573 synes ställningen för Johan i flera avseenden
ha varit rent av förtvivlad. På krigsskådeplatsen i Baltikum rådde
en katastrofal situation; de demoraliserade trupperna revolterade i
brist på betalning och inom landet hotades konungen till krona
och liv av oroligheter och stämplingar, i vilka här förlagda,
sold-pockande skottar voro inblandade. För att åstadkomma de
behövliga penningmedlen åt dem och deras till Livland överförda
landsmän tvingades konungen att tillgripa de radikalaste åtgärder. Bl. a.
offrade han delar av sitt eget bordssilver, sin förgyllda »skänkeskiva»
till truppernas sold.1 S:ta Birgittas dyrbara silverskrin i Vadstena,
som Gustaf Vasa förmodligen av klokhetsskäl icke vågat sig på,
vandrade också via smältdegeln över i skottarnas fickor.2 Samma
1 F. Ödberg, Om stämplingarna mot konung Johan III, Sthlm 1897, s. 73.
2 C. M. Kjellberg, Vadstena i forntid och nutid. Linköping 1917, s. 182;
Agnes Branting o. A. Lindblom, Heliga Birgittas och Katherinas skrin
samt andra helgedomar (Birgittautställningen 1918, Upps. 1918), s. 16; jfr
af Ugglas, a. a., s. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
