Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Stig Lindholm, Överste Christoffer Johansson Ekeblad — en fromhetstyp från 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i20
STIG LINDHOLM
första av de åtta kapitlen, innebär detta att han mer än i ett
avseende sätter punkt.
Då man granskar Ekeblads samlingar, får man ett nästan
överväldigande intryck av vad som djupast inspirerat och vad som varit
det samlande motivet bakom desamma, nämligen ett personligt
fromhetsliv. Särskilt gäller detta Ekeblads översättningar och
avskrifter av rent uppbygglig art, till vilka han oftast knyter en liten
reflexion i bönesuckens form. Vi återge några rader, som belysa
hans engagement i det skrivna: Ȋhra warij gud, som och gaff migh
med D. Wellerij den trösten den glädien och den hugsvalelsen, att
migh tyckte jag wart som ett nyfött barn dett rätt nu kom ifrån
dess Christeligha . . . och Christendom. I några dagar tillförenne
haffuer jag hafft en stor hiärtans ångest och bedröffuelse, att mig
tycktte hela werden wara migh för trång . . . men nu ähr jag
hiärte-ligen gladh.»1 Så spegla dessa översättningar och avskrifter av
upp-byggelselitteratur på ett ganska konkret sätt allvaret och
fulltonigheten i Ekeblads fromhet. Lägger vi därtill hans starka intresse
för den andliga visan, hans nästan ständigt återkommande små eller
större utdrag ur bibelböcker och hans egenhändiga bönesuckar, blir
bilden av en koncentrerat religiös människa ganska gripbar. Tyvärr
kan man inte iakttaga någon utveckling av hans fromhetstyp,
bortsett från mindre förskjutningar efter hans hustrus död. Detta är
nog rätt naturligt. Givetvis är han som religiös personlighet inte
exakt densamma 1619 som 1663, men som vi senare skola finna, är
han bestämd av en särskild religiös miljö, vars terminologi han
redan tidigt gör till sin.
En sak frapperar vid studiet av Christoffer Ekeblads samlingar:
den undanskymda plats Johann Arndt intager.2 Denne var ju an-
1 Om Weller, se Jöcher, Allg. Gelehrt. Lex. IV, splt 1879 f. Till sin Tomas
a Kempis-översättning fogar E. följande: »O Herre Jesu Christe min frälsare
och salighgiörare hiälp mig till att jag rätteligen gudeligen troligen och af allt
mitt hiärta må kunna läsa dänna bok, som Jag nu hafr wärtterat.» KB: BX.
i. 79.
2 Striderna kring honom gåvo också eko i Sverige. Prästeståndet hade
givit sitt utlåtande i avvisande riktning. Vid det viktiga sammanträdet i
Riksrådet på sommaren 1636 framhölls, att Lucas Osiander J:r funnit 300 errata i
Arndts arbete. RRP VI, 340 f. Här är domen klar. Säkerligen har den
bidragit till, att Arndts arbeten inte utkommo i svensk översättning förrän 1646.
A andra sidan har detta knappast varit något hinder för Ekeblad. Under sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
