Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Stig Lindholm, Överste Christoffer Johansson Ekeblad — en fromhetstyp från 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i38
STIG LINDHOLM
antaga, att gemenskapen med dem även i djupare mening i hög grad
satte sin prägel på de sista årtiondena i Ekeblads liv.1
III.
Att vi i iöoo-talsfromheten, framförallt i uppbyggelse- och
bönbokslitteraturen, spåra för den egentliga reformationen
främmande fromhetselement, ger måhända vid första påseende
anledning till en viss förvåning. Vi har vanligen lärt att rent mekaniskt
tänka oss reformationen som en gräns, där något nytt kommer och
för detta nya förlorat blicken för den kontinuitet bakåt, som dock
finnes. Reformationen varken önskade eller hade möjlighet att
göra sig urarva hela den gamla kyrkans historia. Dess kamp sätter
in på vissa för den nya totalsynen avgörande punkter, som det
gällde att besegra: det kuriala påvedömet, avlaten, mässfromheten
o. s. v.
Av betydelse för fromhetslivets utveckling blev, att den
lutherska teologin under reformationstidevarvet snart låses fast i
bekännelsetvång och ortodoxi.2 Därigenom sker nämligen en viktig
förskjutning, märkbar redan under tiden efter augsburgska
bekännelsens antagande. Den levande puls, Skriften utgjort i Luthers
teologiska tänkande, upphör så småningom att slå med samma
friskhet. Visserligen överflödar bibelargumenteringen, men intresset
koncentrerar sig numera primärt kring läran, som underbygges,
icke till sitt innehåll bestämmes av Skriften. Dogmatiken, icke
exegetiken står i centrum. Men på samma gång sker också en
förändring i själva den kristna totalsynen. Den viktiga tanken om
det allmänna prästadömet skjutes åt sidan, teologerna såsom ut-
1 Tyvärr måste vi avstå från att redovisa E:s förbindelser med det
andliga ståndet i övrigt. Dessa voro talrika. Summariskt kan framhållas, att
västgötaklerus är väl företrätt i samlingarna, särskilt då närliggande
församlingars och kontrakts präster. — Av intresse är E:s förhållande till
fältprästerskapet. Några bland dem har redan skymtat, vilka dock inte tjänstgjort vid
hans eget regemente. E:s egen fältpräst, Lars Kalff, är inte omnämnd
någonstans, trots att de båda tjänstgjort vid samma regemente i 26 år (1624—1650).
KrA: Rullor. Troligen höll denne inte måttet. Han avsattes 1650, emedan han
stulit »serkar och messehakar». KrKP 8.8. 1650 (För denna uppgift har jag att
tacka kapten S. Belfrage, Krigsarkivet.)
2 Völker, Toleranz und Intoleranz im Zeitalter der Reformation, 121 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
