Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°
GUST. ARF.N OCH SIGURD PETRI
var vakant sedan år 1733, då Gabriel Falk förvisades därifrån efter
blott några månaders tjänst.1 Under den fyraåriga vakans, som
följde, fingo andra samfund tillfälle att draga till sig många
församlingsbor, medan andra hemföllo till ren liknöjdhet. Ingenting
gjordes av prästerna i de övriga församlingarna för att råda bot på
missförhållandena. Vid denna tid fanns ännu ingen prost tillsatt,
inga prästmöten höllos, och ingen av de dåvarande prästerna var
nog kraftfull att taga ledningen över församlingen och göra de
påstötningar i hemlandet, som läget krävde.2 Det blev i stället från
ansvarskännande lekmannakretsar inom församlingen, som ett
initiativ äntligen togs i denna sak.
Den 29 juni 1736 ingick Vicacoa församling till konung Fredrik
I med en underdånig skrivelse, vari man anhöll, att han måtte
anförtro ledningen av de svenska församlingarna i Amerika åt
ärkebiskop Johannes Steuchius. Konungen förordnade också, att
ärkebiskopen för framtiden med biträde av domkapitlet skulle utöva
tillsyn och omvårdnad om de svenska församlingarna.3
Den 16 juni 1786 avsändes från samma församling åter en
skrivelse till Sverige, denna gång till ärkebiskopen. Kyrkorådet fann sig
föranlåtet underrätta ärkebiskopen, att det inte längre var
önskvärt, att några ytterligare präster sändes till dem från Sverige, och
att »therefore, whenever it shall please his Gracious Majesty The
King of Sweden to recall from these Congregations their present
Pastor Collin, the Mission will undoubtedly cease».4
Hur är det möjligt, att efter endast 50 år detta beslut kunde
komma till stånd?
Till att börja med kunna vi konstatera, att denna skrivelse inte
är någon överilad handling från församlingens sida; den kommer
ingalunda överraskande för domkapitlet. Nej, skrivelsen av den 16
1 Falk hade på grund av ärekränkande beskyllningar mot en kyrkvärd
av domstol dömts till böter och avsättning. Norberg, a. a. s. 47.
2 I Racoon-Pennsneck var Petrus Tranberg kyrkoherde, en from men svag
man (Norberg, a. a. s. 73 f.). I Kristina satt Johan Eneberg, en man utan
större begåvning men uppskattad i sin församling (Kyrkorådets i Kristina
rekommendationsskrivelse till ärkebiskopen och domkapitlet 30.7. 1741, Uppsala
domkapitels arkiv, F VIII: 2, 11).
3 Norberg, a. a. s. 47 f.
4 Kyrkvärdarna R. Keen och J. Stille t. ärkebiskop Mennander 16.6. 1786,
Uppsala domkapitels arkiv, F VIII (jfr nedan s. 135): 6, 149.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
