Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SVENSKA FÖRSAMLINGARNA I NORDAMERIKA
IOI
juni 1786 utgör endast avslutningen på en utveckling, vars första
tydliga riktningsvisare vi kunna spåra mycket långt tillbaka, redan
i det första brevet från den första prästen, som domkapitlet sände
till Amerika.
Dylander klagar nämligen i sin första rapport hem, att Falk i
Vicacoa »satt största delen af dem i den tancka, att de aldrig mer
skulle få någon prest från Sverige».1 Församlingens tillgivenhet för
hemlandet har allvarligt undergrävts såväl genom Falks försummelser
som genom den långa vakansen efter hans avsättning. År 1749
berättar prosten Acrelius, att i samma församling cirkulerade ett
rykte, att man inte mer önskade någon präst från Sverige.2 Det
framgår, att förtroendet för de svenska prästerna fått en ny knäck
genom pastor Näsmans konflikt med sin församling; denna konflikt
åter bottnar i Näsmans oförståelse för de amerikanska
församlingarnas säregna förhållanden, han har »trodt sin skyldighet wara, at
hafwa upsigt på förwaltningen af Prästens och Kyrkones rättigheter,
som Kyrkoråden här i landet förbehålla sig sjelfwa».3 — Här rullas
upp för oss några av de faktorer, som bidrogo till att fjärma de
svenska församlingarna från fäderneslandet och som alla mer eller
mindre kan föras tillbaka på brister i ledningen, inte blott prästerna
i Amerika, utan även och kanske främst domkapitlet med
ärkebiskopen i spetsen hemma i Sverige.
Acrelius ger en antydan om att ryktet kunde härröra från
framlidne handelsmannen Kock, ehuru han »will bättre tänka om den
Sal. Mannen».3 Detta torde dock icke vara alldeles oriktigt, ty redan
1746 skriver Näsman i en lamentation till domkapitlet, att Kock
»flera gånger hotat, han skall ej skrifwa efter Swänska Präster mer».
Hans försök till samarbete med tyskarna på platsen är i själva verket
endast ett utslag av hans strävan att bli kvitt de svenska prästerna,
»Cocks intention är: näml. ej så mycket mer at bibehålla Swenskt
Ministm här, som at draga och leda alt Lutherskt, till Halliska
Con-sistorii anlitande».4 Även om Näsman säkerligen av sin fiendskap
mot Kock förledes att på det grövsta misstolka dennes avsikter med
1 Dylander t. domkap. 26. 11. 1737, F VIII: 5, 3. Om Falk jfr s. 70,
n. i.
2 Acrelius t. domkap. 1.12. 1749, F VIII: 5, 19.
3 Ibid. 5, 16.
4 Näsman t. domkap. 31.7. 1746, F VIII: 6, 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
