Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°
GUST. ARF.N OCH SIGURD PETRI
samarbetet med tyskarna, har han dock pekat på en annan
betydelsefull faktor, som hotade de svenska församlingarnas bestånd: det
farliga inflytandet från andra samfund i närheten.
1751 uppdyker i breven till domkapitlet allvarliga farhågor för
att svenskarna så helt skall acklimatisera sig i det nya landet att
de förlora inte bara sina fäders språk, seder och tänkesätt utan även
deras religion. Den långtgående amerikaniseringen är i själva verket
den tredje och viktigaste huvudfaktorn i den process, som ledde
till de svenska församlingarnas uppgående i den anglikanska kyrkan.
Kyrkoherde Parlin i Vicacoa varnar för denna utveckling, »hwaraf
kan sedan hända, at wåra Swänskar icke mera wilja fråga efter några
Präster ifrån Swerige, utan wända sig aldeles til Engelska Kyrkan».1
»Och jag dristar uprichtigt säga, at, efter min ringa insicht, ingen
annan än den Engelska Kyrkan, will med tiden göra slut på wåra
Församlingar här å jorten.»2
Parlin fick rätt. 1781 är det egentligen endast en tidsfråga, när
församlingarna skola lösgöra sig från hemlandets kyrka. Man har
lägets allvar klart för sig. I en skrivelse, som annars dryper av
kryperi för höga vederbörande, heter det: »En annan fråga är det,
om kronan Sverige, då en gång fred och ordning blifwit återställta, bör
förfråga wederbörande, antingen Missionairer skola sändas eller icke.»3
1788 är processen avslutad. De sista prästerna skriva hem, att »af
de med pastor Hultgren wördsamast ingifna skrifwelser synes nogsamt,
at missionen måste efter hand uphöra, hwilket är tjenligast både för
Sverige och församlingarne.»4
Vår uppgift är att undersöka, hur denna utveckling kunde ske
och varför den tog just den riktning, som skedde.
De föregående notiserna peka på tre olika huvudfaktorer, som
hade avgörande betydelse härvidlag:
brister i ledningen, som bidrogo att minska förtroendet för
hemlandet och dess kyrka och stötte församlingarna bort från den svenska
kyrkan;
1 Parlin t. domkap. 7.9. 1751, F VIII: 5, 36 f.
2 Ibid. 5, 37. Jfr Unander (?) t. ärkeb. aug. 1751, F VIII: 5, 35. Brevets
underskrift är fördärvad, men datering (Racoons prästgård) och stil talar för
Unander som förf.; jfr nedan s. 126, n. 2.
3 Göransson, Ödmjukt Memorial 19.10. 1781, F VIII: 3, 262 f.
4 Girelius och Collin t. ärkeb. 29.5. 1788, F VIII: 3, 277.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
