- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtiosjätte årgången, 1946 /
74

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. I. Brister i ledningen - 1. Domkapitlet och församlingarnas egenart

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



GUST. ARF.N OCH SIGURD PETRI

Därför har man i flera fall skäl att anta rätt blandade motiv bakom
föreslagna kandidaters beslut att mottaga kallelsen. Äventyrslusta
och hopp om en snabb befordran efter återkomsten till hemlandet
spelade säkert in i en del fall.1 Det var fara värt, att prästens
»huf-wudendamål wore detta, nämln: gå till Amerika uppå några år för
att wärfwa sig i största hast meriter, och så komma hem, och få ett
stort Pastorat».2

Domkapitlets svårigheter kom till synes även på det ekonomiska
området. Prästernas brist på det nödvändigaste till livsuppehället
är temat i många brev. Men domkapitlets resurser voro begränsade
till hänvändelser till Kungl. Maj:t. Ofta hade man alls ingen
möjlighet att hjälpa, andra gånger fäste man föga avseende vid
klagomålen, liksom kunde man inte sätta sig in i prästernas prekära
situation.

Och här äro vi med ens vid problemets kärnpunkt. Visserligen
ställdes domkapitlet i denna uppgift inför många problem, som i hög
grad försvårade dess arbete. Men det som gjorde saken än värre var
domkapitlets bristande förståelse för de säregna amerikanska
förhållandena. Man bedömde ofta läget därute efter förhållandena i
hemlandet. I Sverige hade prästen nyligen fått sin ställning som
församlingens andlige och borgerlige ledare stadfäst genom
prästerskapets privilegier av 1723. Den nationella enhetskyrkan stod på
sin höjdpunkt och tålde inte i landet några som helst yttringar av
en sekterisk eller på något sätt villfarande inställning; i denna sin

1 Belysande är i detta avseende Johannes Hederströms suppliker till
domkapitlet. Då en tjänst bland tyska lutheraner i Amerika skulle besättas,
rekommenderade han sig under hänvisning till sina stora språkkunskaper. Han
påstår sig såväl skriftligen som muntligen behärska tyska, franska och engelska
språken och därtill förstå italienska. Aptiten på resor finns där också:
»Praeterea si dicendum quod res est, trahet me jam inde a puero cupido quaedam
exoticas visendi terras ac hominum mores ac instituta» (Hederström t. domkap.
4.3. 1742, F VIII: 2, 15 f.). Ännu tydligare blottar han sina ädla motiv i en
supplik sju veckor senare. Då låter det annorlunda. Han har insett, att språket
kommer att vålla stora olägenheter, att de ekonomiska utsikterna äro alltför
ovissa, att han kan bli tagen till fånga av spanska kapare under överfärden,
samt inte minst, att han, då det ju gällde tjänstgöring i en tysktalande
församling, fördenskull kanske har mindre utsikter att få återvända till hemlandet
och vinna en förmånlig befordran, »åtminstone ei så snart»! (Hederström t.
domkap. 22.4. 1742, F VIII: 2, 21 f.).

2 Wicksell, Ödmjukt Memorial 3.8. 1774, F VIII: 5, 126.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:12:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1946/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free