Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. I. Brister i ledningen - 4. Olämpliga präster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SVENSKA FÖRSAMLINGARNA I NORDAMERIKA IOI
präst —• och det blev det också. Det är ett bedrövligt kapitel i
församlingarnas historia, kapitlet om olämpliga präster.
Vicacoa församling var i början värst utsatt. Vi ha i det
föregående berört ett sådant fall på gränsen till ifrågavarande tidsperiod,
nämligen Gabriel Falk, vilkens försummelser fingo än ödesdigrare
följder genom den långa vakans, som uppstod efter hans avsättning.1
Efter den synnerligen välförtjänte men alltför tidigt bortryckte
Dylander2 kom Gabriel Näsman, som visserligen inte var en dålig
präst på så sätt, att han försummade sitt ämbete genom likgiltighet
och bragte det i missaktning genom dåligt leverne. Tvärtom var han
en man, som brann av nitälskan för sin kyrka — men tyvärr på ett
sätt, som förde honom i den skarpaste konflikt med nästan hela sin
församling. Han hade en hög uppskattning av sitt ämbete och sin
ställning i församlingen med konventikelplakatets minimala
uppskattning av allt som kunde rubriceras som pietism eller
herrnhu-tism. Härtill kom hans sträva och härsklystna sätt, som gjorde
honom ganska omöjlig att samarbete med.
Till öppen konflikt kom det, när en av församlingens stöttepelare,
handelsmannen och kyrkorådsledamoten Peter Kock, sökte
anknytning till tyska församlingarna på platsen för att värna sin församling
mot herrnhutiska inflytelser. För detta ändamål sökte han
åstadkomma en gemensam synod med tyskarna och utarbetade en
gemensam kyrkoagenda, som han ville att församlingen skulle antaga.3
Men Näsman ansåg med rätta, att agendan var domkapitlets sak,
och framför allt fruktade han, att tyskarna, som voro pietister, skulle
få övervikten i den gemensamma synoden. Därför vägrade han att
ge sitt samtycke till förslaget »med förebäring wj Sw:e hade wår
Biskop och Consistorium dem wj lydna tillswurit hemma, utan hwilckas
ordres wj intet företaga kunna».4 Häri fick han också domkapitlets
1 Jfr ovan s. 70, 71 och 76 f.
2 Vicacoa församl. t. domkap. 16.11. 1741, F VIII: 2, 14. Jfr Tranberg
t. domkap. 16.11. 1741, F VIII: 2, 12.
3 Enligt Näsman hade agendan tillkommit på tyskt initiativ: »Hallenses
arbeta nu på en Kirch-Agend general af åtskilliga Tyska och den Swänska.
Man will dermed dra de Sw:a öfwer til Tyska.» (Näsman t. domkap. 14.11.
1745, F VIII: 6, 5). Acrelius däremot påstår, att Kock är författaren
(Prostboken, F VIII: 10, 11).
4 Näsman t. domkap. 31.7. 1746, F VIII: 6, 11.
6 — 46622 Kyrkohist. Årsskrift 1946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
