Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. II. Förbindelserna med andra samfund - 2. Den tyska lutherska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°
GUST. ARF.N OCH SIGURD PETRI
av dessa dåliga erfarenheter. En kraftig nyrekrytering av tyska
präster från hemlandet ägde nämligen rum vid 1740-talets mitt, och
tanken på en ny man från Sverige var alltså inte längre aktuell.1
Främst bland de nykomna var Heinrich Melchior Mühlenberg,
som för alltid fått sitt namn förknippat med den evangeliskt lutherska
kyrkan i Amerika. I slutet av november 1742 kom han till
Philadelphia och trädde genast i förbindelse med svenskarna, predikade
första söndagen i deras kyrka i Vicacoa och installerades av Tranberg
en vecka senare i Kristina.2 Han grep sig genast an med uppgiften
att ena tyskarna. Ankomsten av nya herrnhutiska missionärer tid
efter annan, bland dem svenskarna Nyberg och Bryzelius, gjorde
bristen på enhet ständigt kännbar. Behovet av sammanhållning
hade ytterligare aktualiserats under Zinzendorfs besök föregående år.
Även i svenska kretsar kände man trycket från herrnhutarna.
Man började därför umgås med tanken på en förening mellan de
svenska församlingarna och de tyska till en kyrkopolitisk enhet med
en gemensam synod. Det förslag härom, som framlades av Peter
Kock, och som ovan relaterats, möttes med sympatier av
Mühlenberg, men föll främst genom Näsmans motstånd, särskilt bittert
därför att han misstänkte tyskarna för att vara pietister.3 Näsmans
oresonliga uppträdande torde få sin fulla förklaring härav; han säger
själv, att om sakerna inte stode som de nu gjorde kunde han »ej anat
än gilla Mr Cocks afsickt med de Swa Lutherskas öfwerbringande
till de Tyska Lutherskas, om dessa allenast äro rätta slaget».4
Att denna anklagelse för pietism hos tyskarna inte saknade fog
för sig, framgår inte endast av det ovannämnda förslaget och
Näsmans brev härom.5 Även andra, mindre etterortodoxa präster
misstänkte det och varnade för det. Så skriver Dylander 1741 om den
svenska kyrkans läge »emillan Schyllam et Carybdin; den Engelska
Kyrkan faller dageligen mer och mer til Arminianismum, deremot
äro Antinomianer och Pietister på andra, sidan färdiga at emottaga
dem som hafwa ingen smak i den förra».6
1 Näsman t. domkap. 31.7. 1746, F VIII: 6, 10.
2 G. Westin, Protestantismens historia i Amerikas Förenta Stater, s. 181 f.
3 Jfr ovan s. 81.
4 Näsman t. domkap. 31.7. 1746, F VIII: 6, 13.
5 Ibid. 6, 10 ff.
6 Dylander t. domkap. 24.10. 1741, F VIII: 2, 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
