Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. II. Förbindelserna med andra samfund - 2. Den tyska lutherska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SVENSKA FÖRSAMLINGARNA I NORDAMERIKA
IOI
När prästerna så varnade för de tyska pietisterna, är det
naturligt, att det i församlingarna spred sig misstro mot tyskarna i
allmänhet. Ännu mera ökades detta genom att även herrnhutarna kommo
från tyskarna och att deras lära främst spreds genom dem. De voro
ännu sämre sedda än pietisterna. I Sandins instruktion ålades pastor
att bekämpa den zinzendorfiska läran.1
Tyskarna kommo alltså genom prästernas propaganda redan
från början att framstå för församlingsborna som irrlärare av det
ena eller andra slaget. Resultatet kunde endast bli ett: en stark
misstänksamhet mötte allt som kom från det hållet.
Emellertid synas de svenska prästerna — med undantag för
Näsman — ha följt Mühlenbergs outtröttliga arbete med stigande
sympati, och det dröjde inte länge, förrän tanken på samarbete togs upp
på nytt.2 Prosten Sandin hade starka sympatier för tyskarna och såg
med oro, hur illa det var ställt med de svenska församlingarna, där det
engelska inflytandet dagligen tilltog. Hur annorlunda såg det då inte
ut i den tyska kyrkan! »lag såg med fägnad», berättar han 174S,
»när iag den 14. Aug. war buden til deras sköna St. Michaelis kyrkas
inwigning i Philadelphia, samt til deras Synod och en Prästwigning,
den försiktige Pastor Mühlenbergs anstalter, hwarigenom han satt
Tyska Församlingarna 100 Mihl häromkring i en sådan kyrkdisciplin,
at han hwarken i Swerige eller Tyskland kan hållas bättre; och til at
giöra den fastare wilja de förena sig med oss såsom af samma
religion. lag skulle af alt hjerta önska at det kunde skie, men ser
omöje-ligheten.»3
Någon verklig förening mellan de bägge närbesläktade kyrkorna
kom heller aldrig till stånd. Sympatierna mellan prästerna å ömse
håll var ett enande band av nog så stor betydelse, men förbudet
från Sverige att rent organisatoriskt och liturgiskt sammansmälta
de båda kyrkorna hindrade varje förslag i den riktningen. Måhända
hade det lyckats, om man gjort allvar av saken, medan det under
1740-talet fanns stora förutsättningar. Längre fram i tiden hade det
svenska kyrkfolket alltför fast förankrats i anglikanska traditioner.
1 Instructio Pastoralis f. Probsten Sandin juli 1747, F VIII: 1, 16 f.
2 Tranbergs inställning till Miihlenberg framgår bl. a. av att han gav sitt
gillande till dennes engelska översättning av Luthers katekes. Acrelius t.
domkap. 1.12. 1749, F VIII: 5, 17.
3 Sandin t. domkap. 10.9. 1748, F VIII: 2, 53.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
