- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtiosjätte årgången, 1946 /
108

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. II. Förbindelserna med andra samfund - 3. Den anglikanska kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



GUST. ARF.N OCH SIGURD PETRI

märka, att Wrangel i fråga om förhållandet till engelsmännen på
senare år var förespråkare för den linje, som folkets flertal följde —
assimileringens princip. Och Wrangel hade ju i hög grad folkets
gehör.

De förbindelser med engelska kyrkan, som de övriga svenska
prästerna uppehöllo, voro ej av samma betydelse som Wrangels och
gingo mera i traditionell stil. I Kristina var även under Borells tid
liksom tidigare en söndag i månaden reserverad för episkopalkyrkans
folk i närheten.1 I Salem tre mil från Racoon bodde ett tjugotal
svenska familjer. Dit for Wicksell regelbundet, liksom hans
företrädare brukat göra, och predikade i den engelska kyrkan, som
annars saknade präst.2 Som ett försök att knyta nya förbindelser
med de svenska prästerna får man kanske tyda den inbjudan, som
Wicksell fick år 1765 till engelska kyrkans synod i Philadelphia, där
han skulle avlägga rapport om sin verksamhet i Salem. Vid denna,
där den förutnämnde Smith var preses, betonades ånyo det
samband, som länge rått mellan de bägge kyrkorna.3

Från församlingarnas sista år förspörjes inte mycket om direkt
samarbete.4 Förhållandet tycks i stort sett ha varit gott, ehuru de
svenska prästerna knappast eftersträvade något närmande till
engelska kyrkan. Men församlingarna hade nu kommit så långt på sin egen
utvecklingslinje, som ledde i riktning mot den anglikanska kyrkan,
att det sista steget i denna riktning endast var en tidsfråga. Den
starkaste positiva faktorn härvidlag var dock ej prästernas mer eller
mindre livliga förbindelser med den anglikanska kyrkan utan den
starka assimileringen med den amerikanska omgivningen ej endast till
språk, seder och tänkesätt, utan även i religionen. Frågan om
församlingarna i Amerika och den svenska egenarten är så intressant
och i vårt sammanhang så viktig, att den kräver sitt eget kapitel.

1 Borells dagbok 15.4. 1762, F VIII: 8, 45.

2 Wicksell, Underdånigt betänkande 6.3. 1775, F VIII: 3, 239.

3 Wicksells dagbok f. 29—30 maj 1765, F VIII: 8, 107.

4 Praktiskt taget det enda är en notis av Göransson, där han omtalar,
huru han utsetts att representera både engelska, tyska, lutherska och svenska
kyrkorna vid en mottagning i engelska högkvarteret i Philadelphia under
amerikanska frihetskrigets dagar. Ödmjukt Memorial, Uppsala 19.10. 1781, F VIII:
3. 264.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:12:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1946/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free