Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Torsten Levén, Om Erik Benzelius den äldres och Henrik Benzelius' insatser i konfirmationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. OCH H. BENZELIUS’ INSATSER I KONFIRMATIONENS HISTORIA 53
namnet har något stötande, menar han, eftersom det synes innebära,
att döpelsen ej har nog kraft och verkan i sig själv.1
Det är svårt att säga, i vad mån ett dylikt betraktelsesätt kan ha
influerat på allmänhetens inställning i denna sak. Några subtila
dogmatiska spekulationer kan det ju ej gärna bli fråga om, när det
gäller folkets stora flertal, men däremot förefinnes ofta en viss
konservativ inställnir g, en instinktiv obenägenhet att bryta mot gammal
sed eller införa något fullständigt nytt. Det skulle kanske kunna
tänkas, att den välvilja, som församlingarna visade gentemot den av
Benzelius anbefallda akten, åtminstone delvis hade sin grund däri
att man icke såg den som en i egentlig mening ny kyrklig handling
utan endast som en högtidligare avslutning på de ungas
nattvards-beredelse.
Att man icke kunde gå alltför brådstörtat till väga framgår också
av prästeståndets cirkulärskrivelse från riksdagen 1760-62.
Konfirmationsfrågan hade varit föremål för behandling vid denna
riksdag, och i nämnda cirkulärskrivelse framhölls nyttan och välsignelsen
av ett offentligt förhör i kyrkan med ungdomen före den första
nattvardsgången, en inrättning, som ståndet ville rekommendera att
vidtagas på de ställen, där den ännu icke blivit införd, i synnerhet
som »mycken willighet dertill skall hos folket förspörjas, när det med
wederbörl. försigtighet dertill bringas.»2 Det var väl denna
försiktighet som gjorde, att man i skrivelsen undvek benämningen
»konfirmation» och i likhet med Henr. Benzelius endast talade om ett
offentligt förhör i kyrkan. I en skrivelse om konfirmationen från Kungl.
Maj:t till domkapitlen år 1768 benämnes akten helt enkelt »examen».3
Slutligen må citeras ett avsnitt av ett betänkande, som prästeståndet
avlät till Kungl. Maj:t vid riksdagen 1769-70, med anhållan om att
1 Möllers anmärkningar mot konfirmationen återgivna av Staaff, a. a.
s. 146 f. (bil. n:r 9).
Se även Dick Helander, Den liturgiska utvecklingen i Sverige under
1800-talet, I (Tillkomsten av 1811 års kyrkohandbok), Lund 1934, s- 91-
2 Prästeståndets skrivelse finns exempelvis i Uppsala domkapitels
protokoll 13 okt. 1762; ULA, sign. A I: 54, s. 462 ff; mom. 4 i skrivelsen handlar om
det offentliga förhöret och återfinnes s. 464 i nämnda vol.
3 Efter Uppsala domkapitels protokoll 11 maj 1768; ULA, sign. A I: 60,
s. 319.
Förhistorien till denna Kungl. Maj:ts skrivelse, som även innefattade
barnundervisningens ordnande, skulle föra för långt att här gå in på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
