Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Torsten Levén, Om Erik Benzelius den äldres och Henrik Benzelius' insatser i konfirmationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. OCH H. BENZELIUS’ INSATSER I KONFIRMATIONENS HISTORIA 171
den anbefallda akten kanske icke alltid kan tolkas som bevis för att
den icke längre förekom. Att den åtminstone i flertalet församlingar
iakttogs så länge Benzelius levde, torde man kunna utgå ifrån, även
om undantag ges. Men sedan började den nog i många fall att
uraktlåtas, där den icke redan förut blivit bortglömd. Församlingar,
som ägt en konfirmationsakt på 1750-talet, kunde alltså sakna den
årtiondet därefter eller tidigare. På 1770-talet kom den utan tvivel
mera allmänt i bruk igen; att prästmötesprotokollet av 1771
härvidlag utövade en bestämd inverkan kan också konstateras. Även om
den av Benzelius införda akten således i många församlingar så
småningom kom att iakttagas mindre noggrant eller icke alls, så bör det
ju ändå vid konfirmationens slutliga antagande ha haft sin betydelse,
att en liknande akt för icke länge sedan varit i bruk på en mängd
platser i stiftet. Den kan icke ha känts som ett främmande element
i församlingslivet, och konfirmationens definitiva seger bör
därigenom ha underlättats.
Trots att åtskilliga luckor finnas, kan man dock med ledning av
det förebragta materialet bilda sig en något så när klar uppfattning
om konfirmationens ställning i ärkestiftet under 1700-talet. De
första ansatserna till en begynnande konfirmationsakt gjordes
sannolikt vid århundradets början av ärkebiskop Erik Benzelius d. ä., även
om man icke helt och hållet kan lämna den möjligheten ur räkningen,
att något slags konfirmationsakt förekommit redan tidigare på ett
och annat håll i stiftet. Hans åtgärder i saken tyckas emellertid ha
företagits relativt sporadiskt, och det är anledning antaga, att hans
föreskrifter icke efterlevdes alltför samvetsgrant. Dock må erinras
om att Henrik Benzelius vid sin visitation i Närtuna och Gottröra
tydligen icke ansåg sig behöva vidtaga sin sedvanliga anordning
med offentligt konfirmationsförhör därstädes, emedan ett dylikt
redan föreskrivits av hans fader. Att icke heller Jöns Steuchius var
främmande för tanken på en offentlig förhörsakt med
nattvardsbarnen finns också ett exempel på.
Men först i mitten av århundradet blev konfirmationsförhöret
mera allmänt förekommande genom de åtgärder, Henrik Benzelius
vidtog vid sina visitationen I åtskilliga församlingar höll det sig
visserligen knappast kvar någon längre tid men återupplivades eller
infördes för första gången på mer än ett håll under 1760-talet. Genom
1771 års synodalprotokoll fick konfirmationen en större utbredning
II—46622 Kyrkohist. Årsskrift 1946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
