Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Torsten Levén, Om Erik Benzelius den äldres och Henrik Benzelius' insatser i konfirmationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. OCH H. BENZELIUS’ INSATSER I KONFIRMATIONENS HISTORIA 163
Benzelius, far och son, icke endast nöjde sig med allmänna uttalanden
om konfirmationens nytta och välsignelse utan även sökte praktiskt
förverkliga sina tankar. Detta gäller i särskild grad Henrik
Benzelius, som ju redan under sin biskopstid i Lund synes ha börjat verka
för denna sak. Medlemmarna av familjen Benzelius voro beresta
män, och det är kanske icke alldeles osannolikt, att såväl Erik
Benzelius som sedermera sonen Henrik under sina studieresor bland
mycket annat fått bevittna konfirmationsaktens utgestaltning i
Tyskland. Det må i detta sammanhang erinras om den äldre
Benzelius’ ovannämnda hänvisning till konfirmationens förekomst i en
del tyska provinser.1 Då Henrik Benzelius företog sin resa till
Orienten och därunder även besökte Tyskland, hade konfirmationens
nygestaltning genom Spener ägt rum därstädes. Detta influerade på
förhållandena i Danmark, där denna handling blev officiellt
påbjuden år 1736. År 1740 blev Henrik Benzelius biskop i Lund. Vägen
över sundet är ju icke längre än att danska inflytelser måste ha gjort
sig gällande i lundastiftet. Man kan därför utgå ifrån att han i fråga
om konfirmationen mottagit impulser från Danmark utom den
påverkan han möjligtvis tidigare kan ha rönt under sin genomresa i
Tyskland2; att han även i viss mån tagit faderns tankar i arv är ju
ett antagande, som ligger nära till hands.
När det gäller vad dessa båda Benzelius, far och son, betytt för
den svenska konfirmationen, måste man visserligen som förut
framhållits ta i betraktande, att deras åtgärder i denna sak så småningom
kanske föllo i glömska inom församlingarna. Men trots detta måste
man räkna dessa båda kraftfulla stiftschefer bland konfirmationens
pioniärer i vårt land, och detta i högre grad än man hittills ansett.
Det kan ifrågasättas, om det icke ligger en överdrift i Rodhes
uppfattning, att »initiativtagaren och den mest energiske förkämpen
för konfirmationen under sjuttonhundratalet var Jakob Serenius . . ,»3
Man torde härvidlag knappast kunna tala om initiativtagare» i
singularis. Tanken på införandet av en konfirmationsakt låg i tiden
och framfördes från flera håll.
1 Se ovan s. 141.
2 Staaff har också påpekat, att Henr. Benzelius i slutet av sin avhandling
»de Sacramento Romanensium confirmationis» beskriver den i Danmark
nyligen införda konfirmationen. Staaff, a. a. s. 76.
3 Rodhe, a. a. s. 86.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
