Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 ERLAND EHNMARK
och religionspsykologiska grundsyn. Det är företrädesvis denna senare
sida av Holmströms kritik, som i det följande kommer att behandlas;
där skall däremot icke diskuteras, i vilken utsträckning Söderbloms
särskiljande av spontan religion och övningsreligion historiskt går
att genomföra, något som Holmström icke berör, utan endast vad
Söderblom rimligen kan ha avsett, när han med de nämnda termerna
framställde en ny gräns mellan olika religionstyper.
Holmström framställer som Söderbloms självständigaste bidrag
till den religionspsykologiska forskningen hans distinktion mellan
oändlighetsmystik och personlighetsmystik, vilken »vinnes genom
att en principiell gränslinje uppvisas mellan artskilda fromhetstyper»
(a. a., s. 2). Denna skiljelinje skall vara en genomgående grundtanke
i Söderbloms teologi — Holmström kallar den för den principiella
huvudlinjen. I Den levande Guden framträder åter »jämte den
principiella gränslinjen en rent psykologisk skiljelinje», nämligen
distinktionen mellan spontan religion och övningsmystik. Denna tankegång
kallas hos Holmström den psykologiska sidolinjen. Som en viktig
uppgift för den undersökning Holmström satt sig före, anges att
»klarlägga dessa förskjutningar i Söderbloms religionspsykologiska och
religionshistoriska grundsyn och deras principiella grunder» (s. 3).
Söderbloms uppfattning har enligt Holmström mellan åren 1903
och 1931 — mellan Uppenbarelsereligion och Gif fordföreläsningarna—
på två sätt undergått en förändring, som mera markant framträder
alltsedan 1918 eller 19191, vilket ställes i ett visst samband med att
det ekumeniska programmet utformades under dessa sistnämnda
år2. Förändringen består däri, att Söderblom intar en allt mindre
avvisande ställning till askes och övning i religiösa sammanhang.
1 En »uppluckring» av den principiella gränslinjen skall kunna spåras
redan omkring 1910 (s. 310).
2 »I andra frågor ha vi funnit, att begreppen ’lagreligion’ och ’evangelisk
innerlighet’ vidgas i omfång och förlora i pregnans i samband med det
ekumeniska programmets utformning under åren 1918-1919. Det är då ej ägnat
att förvåna, att under den sista perioden av Söderbloms teologiska utveckling
också den psykologiska betraktelsens kombination av övning och spontaneitet
gör sig allt starkare gällande vid sidan av den principiellt tänkta distinktionen
mellan övningsmystik och uppenbarelsetro» (s. 354). Aulén finner däremot,
att det avgörande draget i ekumenikens teologiska förutsättning ligger i »den
med åren allt starkare inriktningen på det centralt och klassiskt kristna» (Nathan
Söderblom in memoriam s. 99).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
