- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtiosjätte årgången, 1946 /
172

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172

ERLAND EHNMARK

uträttar, utan den hänvisar människan till Gud, till hans verk.
Nådens ordning och nådeverkningarna hava i den evangeliska
kristenheten blivit den betecknande motsvarigheten till mystikens stadier
och psykologi inom den romerska kristenheten och annan religion.
Luther hänvisar till upphovet, Anden. Människan kan ingenting
taga, utan att det bliver henne givet ovanefter. Denna grundsats
har alltid framhållits av all sund mystik. För Luther blir den själva
huvudsynpunkten» (s. 130 f.).

Vad som här avses är åtskillnaden mellan övningsreligion och
spontan religion. Strax före det citerade avsnittet erinras det om att
kristendomen liksom andra högre religioner hade långt före Luther
indelat själens väg i vissa stadier. Bland utomkristna religioner
anföras brahmanism, buddhism, hellensk mystik och islamsk sufism.
»Om alla dessa gängse metoder för själens övning och uppstigande
till gudomen skriver Luther: ’Mycket har skrivits om, hur människan
skall bliva förgudad. Man har gjort stegar för att på dem stiga upp
mot himmelen.’ För egen del har han föga förtroende för dylika
övningar och stadier. Det finnes en rät och snar väg för att bli
’fylld, ja full av Gud’. Det är tron, som mottager Guds förlåtelse
och misskund. ’Ty där syndernas förlåtelse är, där är ock liv och
salighet’» (s. 129).

Det är alltså ingen tillfällighet, att Söderblom som den spontana
religionens kännetecken satt reformationens princip sola fides eller
att han gillat Deissmanns distinktion mellan agerande och reagerande
mystik, om vilken denne själv sagt: »När allt kommer omkring,
motsvaras hela skillnaden fullkomligt av motsatsen mellan nådereligion
och gärningsreligion» (cit. hos Holmström, s. 374, not 112). Det är
heller ingen tillfällighet, att denna skillnad mellan den evangeliska
fromheten, i vilken han från början sett personlighetsmystikens
fulländning och vilken också är den spontana religionens prototyp, och
andra religionsformer framställes i en bok om Luther och som en
luthersk distinktion, liksom man kan finna tankegången företecknad
i kapitlet Humorns betydelse för Luther i den stora Lutherboken
{Humor och melankoli, s. 51 ff.).

Det kan tyckas, som om Söderbloms framställning inte skulle
behöva bereda några tolkningssvårigheter. Distinktionen mellan
spontan religion och övningsreligion kan naturligtvis diskuteras från den
synpunkten, om den täcker faktiska förhållanden, om de trosformer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:12:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1946/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free