Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVNING OCH INSPIRATION
175
Som exempel på förväxlingen av psykologisk förklaring och
religiös tolkning anföres det ställe i Den levande Guden, där det heter,
att gemenskapen med makterna och den övernaturliga
sinnesförfattningen »enligt de primitivas mening icke kan ernås genom mänsklig
ansträngning eller undervisning, utan endast genom medfödda anlag
eller gudomens ingripande» (DLG s. 23 f.). Detta skall nu innebära
»en inblandning av ett religiöst inspirationsbegrepp i den psykologiska
betraktelsen av spontaneiteten», i det den medfödda begåvningen
likställes med gudomligt ingripande (Holmström, s. 335, jfr s. 334).
Söderblom har anfört de primitivas egen uppfattning av saken; för
den är gudsgemenskapen en gåva, liksom också de medfödda anlagen
— huruvida Söderblom har rätt i sak, betyder i detta sammanhang
ingenting. Det heter uttryckligen: »När utomordentlig utrustning
finnes, så betraktas den såsom en Guds gåva» (DLG s. 28).
Söderblom menar följaktligen, att för primitiv uppfattning, eller för en viss
primitiv uppfattning, förbindelsen med det övernaturliga ter sig som
en gåva. Han har inte givit en psykologisk förklaring, endast en
beskrivning. Han har talat om hur saken ter sig för de primitiva. De
ha naturligtvis inte tillräckligt klart överskådat de psykologiska
kausalsammanhangen, men detsamma gäller ur vetenskapens
synpunkt all religiös upplevelse, nämligen att den psykologiskt sett är
»naturligt» motiverad.
Den principiella skillnaden mellan de nämnda typerna bestämmer
Holmström på följande sätt: »Det som i princip avgör, huruvida en
viss religionsform tillhör trosreligionens eller moralismens och
mystikens typ, är tydligen icke den psykologiska frågan, om det finnes en
gräns, där den medvetna tanken på förtjänst inför Gud upphör att
prägla gudsförhållandet, utan den principiella frågan, om den över
huvud tillåtes spela någon roll i detta sammanhang» (s. 344). Det
förefaller, som om detta vore just vad Söderblom avsett med termen
spontan religion i motsats till övningsreligion. Enligt Holmström
finns i Humor och melankoli »det sista klara uttrycket för den
principiella motsatsen mellan övningsreligion och nådesreligion» (s. 381). Det
ställe som tydligen härmed avses, innehåller bland annat orden:
»Mystiken känner i alla tider en hel rad av sinnestillstånd, i vilka den
fromme har att steg för steg försätta sig. Helighet betyder en väl
beprövad och fint genomförd fasonering av själslivet. Exercitia
spiri-tualia komma till användning och göra sin verkan. — I religionens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
