Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2C>4
ERLAND EHNMARK
erfarenhet av den i Kristus fullkomnade frälsningshistorien såsom en
verklig Guds uppenbarelse. Jag anlägger här icke heller den
apolo-getiska synpunkten, som jämför och uppvisar kristendomens
överlägsenhet. Utan jag frågar: ha vi historisk rätt att kalla den bibliska
religionsutvecklingen uppenbarelsereligion i särskild mening» (s. 55 f.).
Men denna historiska skillnad mellan religionens former kan bli ett
stöd för den kristna vissheten, om dennas anspråk undersökas i
ljuset av religionens hela historiska verklighet. »Det visar sig då på
ett överraskande sätt, att uppenbarelsevissheten inom kristendomen
icke inskränker sig till att vara en analogi till varje religions visshet
om sitt föremål, utan att den motsvaras av en i historien och själslivet
skarpt markerad, djupgående olikhet inom religionens värld» (s. 89).
Det är alltså en historisk och psykologisk gräns, som hela tiden avses,
icke en principiell avgränsning av logiska motsatser. Därför önskar
också Söderblom en »vida mer detaljerad prövning» av denna
»egendomliga gränslinje» (ib.). I andra upplagan av sin skrift tillfogar han
en påminnelse: »Den distinktion, som gjorts på dessa sidor får icke
pressas över hövan. Vårt mänskliga förstånd är så beskaffat, att vi
måste särskilja det som i verkligheten går in i vartannat» (s. 90).
Därtill fogas ett stycke, där icke blott den nya distinktionen mellan
spontan religion och övningsreligion skymtar utan också det ytterligare
erinras om de övergångsformer, som verkligheten företer, och som
äro ägnade att visa det relativa värdet av varje absolut distinktion:
»Dessa två typer förekomma i religionens värld här och var
någorlunda renodlade. Men ofta kan man skönja något av den ena eller
den andra hos samma människa. En olika grundbeskaffenhet
inträder, allt efter som övningen och försjunkandet blir huvudsak eller
Guds uppenbarelse och ingripande blir huvudsak» (s. 90).
Det är verkligen svårt att finna någon inkonsekvens i detta.
Holmström måste ha missförstått Söderbloms avsikt, när han om
Uppenbarelsereligion säger, att författaren där »för första gången fått
tillfälle att skarpt uppdraga den principiella rågången mellan å ena
sidan natur- eller kulturreligionen och å andra sidan profet- eller
uppenbarelsereligionen, mellan de andliga världar, som han åtskiljer
med termerna ’oändlighetsmystik’ och ’personlighetsmystik’» (s. 129),
men bedömer de i andra upplagan tillfogade slutorden på följande
sätt: »Här ställas mystik och uppenbarelsereligion emot varandra
såsom blott relativa motsatser, som inom all religion kunna spelas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
