Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVNING OCH INSPIRATION
187
Här framställas sålunda olika möjligheter.1 Holmström kommenterar:
»Om den principiella betraktelsen strängt genomfördes, skulle den
syn-ergistiska blandningsformens ’hälftenbruk’ behöva restlöst uppdelas
på antingen klar moralism eller ren förtröstan, då även människans
egen aktivitet betraktas religiöst såsom alltigenom Guds eget verk.
Det torde röja inverkan från den psykologiska huvudlinjen likaväl
som från den pedagogiska sidolinjen, att Söderblom blir stående vid
denna kombination av ’mänsklig askes och gudomlig verkan’ i
samarbete» (s. 33g). Detta måste betyda, att en historiskt given
uppfattning, vilket synergismen är, skall »principiellt» restlöst uppdelas på
två andra, d. v. s. icke ha någon egen princip. Det får alltså endast
finnas två uppfattningar i denna fråga — antingen gör Gud allt eller
gör människan allt. Den som menar, att de båda samverka, har ingen
egen åskådning, oaktat detta är ett av de tre möjliga svaren på
frågan, hur frälsningen kommer till stånd, och oavsett att det svar, som
synergismen innehåller, teoretiskt sett kan vara riktigt. Därmed är
också sagt, att principiell för Holmström är något annat än
grundmotiv. Det nyss anförda citatet från Söderblom inleder Holmström
med följande ord: »Söderblom uppvisar här själv, att övningen kan
uppträda dels i den principiella formen av ’moralism’, dels i den
pedagogiska formen av ’övning’, som ej inkräktar på Guds suveränitet i
själva gudsförhållandet» (s. 339). Det finns följaktligen ingen
principiell skillnad mellan moralism och synergism. Såvida människans
förtjänst anses ha någon betydelse, är moralism förhanden — att
tillskriva den yttre observansen av stadgar och ceremonier någon
betydelse för salighetens förvärvande är ett »uttryck för människans
självfrälsningssträvan, moralism» (s. 173). Men att då uppdela denna
moralism på »klar moralism» och »ren förtröstan» är uppenbarligen
orimligt. Ett sådant »strängt genomförande» av den »principiella
betraktelsén» upphäver sig självt. Det är inte endast historiskt utan
också logiskt meningslöst.
Holmström anför en passus ur Bönens historia (När stunderna
1 Den engelska texten, där två betydelsefulla ord kursiverats, är, om
behövligt, tydligare: »Perception of the use and necessity of exercises can create
a kind of joint partnership between God and man, where salvation, peace,
and bliss are regarded as a result of their co-operation, as in semi-Pelagianism.
But exercises can fulfil their purpose without encroaching upon the
conscious-ness of the absolute sovereignty of God» (The Living God, 1933, s. 30).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
