Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVNING OCH INSPIRATION
195
trons medvetande om sig själv hör med till den historiska och
psykologiska beskrivningen. Allt detta är nu, med undantag för läran om
den allmänna uppenbarelsen, uteslutande historiska påpekanden,
empiriskt kontrollerbara psykologiska skillnader. Någon värdering
av dessa religionsformer ligger ej häri, även om Söderblom
personligen var övertygad om den enas företräde och även om han — från
trons synpunkt — ansåg ett religiöst (alltså för vetenskapen icke
åtkomligt eller tillräckligt) sanningskriterium ligga i upplevelsens
äkthet och subjektets ärlighet, öppenhet och sanningskärlek. Men detta
har inte det minsta att göra med hans religionshistoriska distinktion
såsom sådan. Söderblom har där icke ställt för sig »den apologetiska
uppgiften att inför tanken bestyrka de religiösa trosutsagornas
sanning» (Holmström s. 141). Ändå anser Holmström, att Söderblom,
som i Uppenbarelsereligion varnat för att förväxla motsatsen mellan
de båda arterna av mystik »med olikheten mellan konstgjord,
virtuosmässig och haltfull upplevelse» (a. a., s. 69), lagt just en sådan
förväxling till grund för uppställningen i Den levande Guden, och att
genom denna »förskjutning av den principiella ståndpunkten»
framtvingats »en modifikation av Söderbloms religionshistoriska grundschema»
(s. 333). »Den religionspsykologiska värdebetraktelsen uttrycker här
en med psykologisk måttstock utförd religiös värdering. Enligt denna
ställes ursprunglig och djup ’spontan religion’ emot en ytligt
övertagen och inlärd ’övningsreligion’» (s. 341, jfr s. 343, ovan s. 174), och
denna distinktion vilar på att den psykologiska upplevelsens
äkthetsgrad, ej det religiösa innehållets art, bildar gräns (s. 355). I Jesu
bergspredikan och vår tid heter det, att de flesta kristna kunna »i sin
erfarenhet skarpt uppdraga skillnaden mellan de misslyckade
försöken att med självgjorda medel tillfredsställa det religiösa behovet
och Guds eget verk» (a. a., 1899, s. 167). Denna tankegång skulle,
säger Holmström, »kunna utföras i psykologistisk riktning, så att
graden av religiös visshet och sanning komme att bero på formen för
upplevelsens psykologiska förmedling» (s. 355). Citatet
överensstämmer i sak med en redan anförd passus ur Bönens historia (ovan s. 188);
det är en distinktion byggd på fromhetens uppfattning av sig själv,
och till denna hör skillnaden mellan självgjorda medel och Guds verk.
Men Holmströms anmärkning visar, vad det för hans del är fråga om:
icke fromhetens uppfattning, utan hur det är i verkligheten,
nämligen efter evangelisk tro, eller kanske rättare, efter en viss evangelisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
