- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtiosjätte årgången, 1946 /
196

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2C>4 ERLAND EHNMARK

tro. Det är därför, och endast därför, som han kan kritisera
Söderbloms uppfattning, att mystikens erfarenhet innebure en »verklig
förnimmelse av Guds väsen» (Uppenbarelsereligion s. 101), med
orden: »Exemplet visar, hur en psykologisk teori vidgas till en
metafysisk lära och får sin giltighet utsträckt till ett religiöst sammanhang
och då leder till teologiska konsekvenser, som ej äro förenliga med
trons religiösa övertygelse» (s. 357). Här frågar man sig onekligen:
vilken tros? Söderblom har givit uttryck åt en personlig övertygelse,
som han ingalunda skulle ha tillmätt vetenskapligt värde. Huruvida
den strider mot läran om den allmänna uppenbarelsen, må andra
avgöra.1

Holmström betraktar Söderbloms religionshistoriska
distinktioner utifrån en viss bestämd trossynpunkt. Endast från en sådan kan
också metoden generellt anses som Guds verk, endast så är det
förklarligt att Söderblom kritiseras för att göra Gud och människa till
skilda metafysiska subjekt — ehuru visserligen Holmström förefaller
att göra samma antagande, när han talar om »den religiösa synen på
uppenbarelsen såsom gudomlig aktivitet, den där överväldigar och
undantränger den mänskliga» (s. 337), — och endast under denna
förutsättning kan det skiljas mellan upplevelsen av nåden och nåden
som principiell faktor. I realiteten ställas nämligen mot varandra den
subjektiva förnimmelsen av en överväldigande erfarenhet och nåden
som en objektiv storhet, när den principiella gränsen skall gå mellan
nåd och förtjänst men ej mellan övning och inspiration. Därvid
glömmer dock Holmström, att Söderblom redan i sin ursprungliga dis-

1 Här föreligger alltså ännu ett fall (jfr ovan, s. 27, anm.), där Söderblom
genomfört den religiösa tolkning, som Holmström i annat sammanhang
efterlyst. Jfr också DLG, s. 45: »Även när det gäller mystiker av den kvalitet vi
här omnämnt, är det väl ändå knappast deras egen andliga adel som förpassar
människans religiösa konst och ansträngning och förmåga inom tillbörliga
gränser, utan det är Guds höghet och närhet som undanskjuter människans
fromhetsövningar. Hur mycket mystikerna än tala om ’tomheten’ som de
eftersträva, och om den egna själens identitet med Gud, så är det dock den positiva
eller uppenbarade religionens verksamme Gud, som låter dem förnimma sitt
majestät. Guds ’jag’ talar suveränt till den lilla människans ’du’.» Och på
sidan 46: »Det märkligaste i historien om träning och övning och metod i
religionen är, att genom en överväldigande erfarenhet av den gudomliga
makten undanskjutas människan och hennes krav. lian skulle kunna säga: Gud
själv borttager varje förtroende till människans förmåga, och därmed också till
hennes metodiska övning.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:12:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1946/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free