Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2C>4 ERLAND EHNMARK
synergismen vore en falsk åskådning och därför kunde likställas med
absolut moralism, »vilken i regel anses svårligen kunna förenas med
djup och äkta religiositet» (s. 353). Man kan dock icke a priori avvisa
möjligheten, att synergismen har rätt i sak. När emellertid träning —
gåva ställs som principiell men övning — spontaneitet som
psykologisk motsats, synes detta bygga på att gåvan betraktas som
objektivt verklig i motsats till inspirationens subjektiva fenomen. Den
principiella gränsen skulle därmed vara den — ur trosreligionens
synpunkt — verkliga gränsen; men å andra sidan måste ju för den
religiösa tolkningen inspirationen lika väl som träningen eller övningen
vara uttryck för gudomens faktiska verkande.
Med denna fluktuation i användningen av termen principiell
sammanhänger förmodligen, att Holmström sammankopplar
oändlighetsmystiken, det åtskillnadslösa försjunkandet, med övningsreligion
och moralism. Följande motsatspar äro upplysande:
oändlighetsmystik — personlighetsmystik (s. 328)
övningsmystik — uppenbarelsereligion (s. 377, 380)
försjunkande — förtröstan (s. 328)
övningsreligion — nådesreligion (s. 381)
träning — gåva (s. 347)
moralism och mystik—tro (s. 344).
Indelningsgrunden för dessa samtliga som principiella framställda
motsatspar är än gudsbilden, än gudsförhållandet. Man kan
naturligtvis indela på båda sätten, men sättes gudsförhållandet som
indelningsgrund, är det nog svårare än eljest att avvisa psykologismen.
Vidare bildar här övning en principiell gräns, men övningen
motsvaras icke på den andra sidan av sin logiska motsats spontaneitet
(inspiration), utan av nåd (gåva). Det kan tyckas vara samma sak, men
genom att sammanföra övning, försjunkande, moralism och mystik
till en enhet kan Holmström som motsats till detta komplex sätta nåd
i den evangeliska betydelsen av tro. Moralism och mystik bli sålunda
trons motsats. I denna sammanställning är emellertid det som bildar
gräns både gudsbilden och gudsförhållandet. Uppfattningen av
frälsningen som en gåva är dock icke alldeles detsamma som evangelisk
tro — man kan ju ha denna uppfattning utan att tro på en personlig
Gud. På så sätt lyckas emellertid Holmström, oaktat han icke kan
frånkänna alla mystiker upplevelsens spontaneitet (s. 328, ovan s. 173),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
