Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev från L. P. Esbjörn 1840—1850
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brev från l. p. esbjörn 184O-185O
213
M. Stephenson, Minneapolis, i strikt vetenskaplig anda arbetat på
den äldre svenska immigranthistoriens fält. Professor Fritiof Ander,
Röck Island, har fortsatt på samma linje.
Om sålunda även Esbjörns insatser i U.S.A. klarlagts och fått
goda beskrivningar, har hans verksamhet i hemlandet under sjutton
år icke fått en motsvarande behandling i forskningen. Detta är
också förklarligt. Esbjörn var här hemma en obefordrad präst och
skollärare, som slagit följe med »läsarna» och därför på många håll
ansågs för excentrisk och egendomlig. Någon position hade han inte,
och någon framgång vann han inte. I Amerika däremot blev han en
förgrundsgestalt, grundaren av ett kyrkosamfund. Att han nu här
ägnas uppmärksamhet, beror alltså mindre på hans arbete under
Sverige-perioden än på hans centrala ställning i den
svensk-amerikanska Augustana-synodens historia.
Emellertid erbjuder även hans gärning i hemlandet under
1840-talet åtskilligt av intresse i och för sig. Den belyser i hög grad
orsakerna till hans intresse för U.S.A. och ger förklaringen till hans
kyrkliga ställning vid utresan. De här publicerade breven från åren
1840—1850 utgöra ett utmärkt historiskt material, och inför de
förestående emigrationsjubileerna bland svensk-amerikanerna är det väl
motiverat att ställa dem till förfogande för den i U.S.A. pågående
forskningen i den tidigaste emigranthistorien.
Att Esbjörn var »läsarpräst» har han själv tidigt i brev till olika
personer gett belägg för. I det nedan publicerade brevet till
Svenska Missionssällskapets direktion av den 30 nov. 1848 meddelar han
dock, att han först 1839 upplevde sin väckelse och kom »till levande
tro», alltså efter att i sju år ha varit präst.1 Hans strängt pietistiska
livssyn kommer fram här och var i breven. Uppsala såg han på med
djupaste pessimism; där funnos »själafiendens starkaste
förskansningar» och »den förvända menniskolärdomens kämpar».2 Han
ansåg sig också av sina världsliga antagonister motad och illa behandlad.
Esbjörns förbindelser med George Scott voro hjärtliga, och det var
både missionsintresset och nykterhetssaken, som förenade dem.
Esbjörn ansåg sig t. o. m. vara något »metodistisk» under dessa år.3
1 Se nedan, s. 241.
2 Se nedan, s. 225.
3 Om Scott och Esbjörn, se G. Westin, George Scott, I, passim, och II,
s. 360 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
