Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev från L. P. Esbjörn 1840—1850
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 iS
GUNNAR WESTIN
vittnesattest &c. om röstvärfningarne på sjelfva valdagen (hvilka voro
så skamlösa, att en betydande bonde geck emot den enfaldigaste delen
af församlingen på kyrkvägen och förmådde de stackrarne som varit
belåtne med min person och min predikan, att kasta om från vad de tänkt).
Nu blef mycket funderande, rådgörande med både Gud och menniskor,
resande, skrif vande &c. och jag hade för afsigt, att hos Kungen begära
restitutio fatalium, emedan från Loos ej är hvarken postgång eller
gäst-gifvareskjuts, och emedan en postmästare äfven otillbörligen förhöll ett
bref för mig, hvaraf jag i rätt tid kunnat få veta förloppet och kunnat
efter större delens af församlingen önskan klaga öfver olagligheterna vid
valet. Men då Consistorium ej syntes hugadt att understödja min ansökan
så feck det vara — och jag har nu för 3dje gången gått miste om mig till
ämnad befordran för fienders stämpling skull — eller, om man så vill,
för nykterhetens och gudsfruktans skull, Ack, om jag deröfver kunde
vara rätt glad, och fröjdas öfver löftet i Math. 5:10, 11, 12!
Under allt detta bråk, som icke endast tagit tid, utan äfven tyngt sinne
och slappat hågen, har hos mig samlats en hel mängd obesvarade från
vänner när och fjär. Dessa har jag först måst besvara, och berätta om
Loos, så att jag tröttnat på den saken. Dertill kommer att alla mina barn
varit sjuka i kikhosta och mässling, och att min hustru varit och är ganska
klen och sjuklig, samt att många andra omständigheter med bergning
m. m. tillstött, utom det att här börjat inträda en sorgelig ljumhet och
egenvilja i det andeliga, som äfven gjort mig mycket bekymmer, Undra
då ej, att det dröjer länge mellan det jag låter höra af mig. Var viss, att
Stockholm och dervarande många deltagande, kärleksfulla
Christendoms-vänner icke derföre gå ur mitt sinne och hjerta. Nej, jag bevarar dem,
och deribland Herr Grosshandlaren, troget — var viss på det — ehuru
jag här måste fäkta som en utpost på en plats, der det är nog möda och
strid, men föga hugnad och stridslön. Men Gudi lof! Herren är vår stora
lön!
Af kärlek till Stockholm sökte jag, på uppmaning, Kungsholmen; men
vet ännu icke, om jag fått förslag, troligen icke.
Framdeles kommer jag väl med reqvisition på tidningar (nu kan jag
ej göra det, ty jag har intet att ligga i förlag med). Få se, huru mycket
jag i år får ihop.
För de erhållna Nykterhetsårsberättelserna får ödmjukast tac.ka.
Tiden har ej sedan i går tillåtit mig se efter, om de innehålla det länge
väntade protocollet öfver mötet i Lacroix’ salong. Sv. Nykt. sälsk.
direction har ej hastat sig med detta protocoll.
Var god helsa alla vänner och bekanta så hjertligen ifrån mig.
Tillönskande en fröjdefull och välsignad Jul samt ett godt Nyår har äran med
synnerlig högaktning teckna.
H. Herr Grosshandlarens ödmjukaste vän och tjenare
Gefle, Hille, 14/12 46. L. P. Esbjörn.
Obs. Missionsvännerne i Ockelbo äro visst inga Erik-Jansiter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
