Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev från L. P. Esbjörn 1840—1850
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN L. P. ESBJÖRN 184o-185o
251
Sedan jag år 1839 genom Guds oförskyllda nåd blifvit väckt ur
liknöjdhetens slummer och förd till lefvande tro på honom, som gör den
ogudaktige rättfärdig, började jag strax deltaga uti den Christeliga
verksamhet, som här i landet lifvar ädla hjertan till att söka befrämja Guds
ära och menniskors andeliga bästa. Jag stiftade först i denna församling
nykterhets-föreningar och offentliga missions-bönesammankomster (till
hvilka sednares hållande icke utan stor möda och under presterskapets
motstånd tillåtelse af Contractsprosten kunde erhålles), samt höll
bibelförklaringar och deltog uti betydliga resor i orten i sällskap med Hr Pastor
R. Baird, Hr Dr Vieselgren och andre, för att befrämja dessa ämnen —
och detta allt endast för Guds skull, utan afseende på de olägenheter, det
kunde åbringa mig och de mina. Ehuru jag dristar ödmjukeligen hoppas,
att dessa välmenta bemödanden genom Guds nåd gjort någon nytta, så
har dock den bittra följden deraf för mig varit den, att verldsligt och
köttsligt sinnade menniskor blifvit mig hätske, och som dessa thy värr
utgöra pluraliteten, hafva de alltid varit mig emot med råd och dåd, då
jag sökt och varit på förslag till någon befordran från min i många år
inne-hafda, illa lönta och alltför arbetsamma och med vedervärdigheter
rikligen försedda skolmästare-, sockenskrifvare- och
brukspredikants-befattning. När jag derjemte af skäl, som här icke kunna utföras, ej
kunnat göra det gagn jag önskat, och icke eller för aflägsenhetens skull kan
rätt befordra folkets bästa och hejda det ondas framgång vid Oslättfors
bruk, der jag är brukspredikant, samt ser, att Svenska kyrkan efter Guds
tillstädjelse icke kan gifva mig en tjenstebefattning, som närmare
öfverensstämmer med min kallelse och håg att genom predikan, samtal och
uppmaning verka för Guds rikes utbredande bland mina medmenniskor;
så har jag, efter trägen bön till Herren och moget öfvervägande, beslutat
att instundande vår nedlägga mina tjenster här i landet, och med hustru
och barn öfvergå till Förenta Staterna i Nord-America, för att der söka
något presterligt arbetsfält. Denna länge af mig hysta önskan har ju
längre ju mer mognat, särdeles sedan jag tagit kännedom af Hr Pastor
R. Bairds bok om religionsfriheten i Förenta Staterna, och i öfrigt
erhållna närmare underrättelser om förhållandena derstädes. Det religiösa
lifvet och verkningssättet der stämmer så väl öfverens med det tänkesätt
och öfvertygelse, som jag genom Guds nåd har, att jag har all anledning
hoppas, att Herren skall der öppna mig önskadt tillfälle att gagna hans sak.
Dertill kommer den hufvudsakliga och särdeles ömande
omständighet, att en stor mängd Svenskar och Norrmän i sednare åren öfverflyttat
och ännu fortfarande öfverflytta till Förenta Staterna, der de nästan
alldeles sakna biträde af Evangelisk-Lutherske prester. Ännu instundande
vår kommer åtminstone en, om ej flere skeppslaster emigranter att från
våra orter afgå. Uti New-York och vissa trakter af Illinois finnas talrika
Svenska och Norrska familjer, hvilka äro i fara att nedsjunka i hedendom,
emedan det dröjer länge innan de lärt sig Engelska språket till den grad,
att de kunna hemta rätt nytta af Amerikanska lärares predikningar. Det
l6 — 46622 Kvrkohist. Årsskrift 1946
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
