Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev från L. P. Esbjörn 1840—1850
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 2
GUNNAR WESTIN
28. Till Norrlands-Posten.1
Min käre Broder!
Sedan jag nu kommit fram till min bestämmelse och fått komma i
liten ro, får jag gifva dig och andra bekanta underrättelse derom, och till
den ändan bedja dig införa följande i din tidning.
Till samtlige mina och min k. makas vänner och bekanta samt alla
dem. som åstunda underrättelser från oss. Guds nåd och frid vare med
Eder alla!
Emedan det är omöjligt att särskildt tillskrifva alla eller de fleste bland
Eder, så tager jag mig frihet att genom tryckpressen sända Eder några
ord, bedjandes att en och hvar ville taga dem såsom skrifna till sig. Först
hembär jag med maka och barn en hjertlig helsning och tacksägelse till
alla dem, som bevist oss vänskap och gjort oss godt. Vi minnas dem väl,
samt bedja och tro, att Herren Gud vill löna dem efter sin nådes
rikedomar.
Nu något om vår resa och ankomst hit till Amerika. —• Vi afseglade
från Gefle redd på nybyggda skeppet Cobden Fredagsaftonen den 29 Juni
under bön och åkallan af Guds nåderika beskydd, och ankommo på
morgonen den 12 Juli till Helsingör samt den 6 September till Newyork, efter
69 dagars eller 10 veckors resa. Resan blef så långvarig, emedan vinden
nästan ständigt var oss emot. Vi kunde dock komma fram, emedan
skeppet var särdeles välseglande och kaptenen skicklig och uppmärksam att
begagna hvarje fördel. För övrigt hade vi icke hårdt väder och storm mer
än 4 dagar uti Östersjön. Då blefvo de fleste, och äfven hela min familj,
undantagande jag sjelf, angripne af sjösjukan, som plågade mången
mycket. Dock liknade några mig deruti, att de ingen olägenhet hade. Jag
tror, att Herren Gud skonade mig, på det jag skulle vara i stånd att tjena
mina resekamrater med Guds ords förkunnande, det jag ock efter förmåga
gjorde både enskildt och offentligen. Jag höll dagligen offentlig
morgon-och £ ftonbön samt hvarje Söndag Gudstjenst och dessutom
missionsböner c. s. v. Ledsnaden, som många resande klaga öfver, besvärade oss
icke. Vi arbetade, samtalade och sjöngo, och hade nöje af att betrakta
himmel och vatten. Sjösjukan ville vara efterhängsen mest hela tiden
med somlige, men vi hade ibland stiltje och mycket godt väder, så att de
krasslige kunde muntra sig. — Uti Helsingör var sådan brådska med
handel ooh penningvexel, att jag hann litet se mig omkring. Den ena af våra
tvilli:iggossar dog utanför Rügen af hjertsprång. Jag och min k. hustru
foro öfver Öresund till Helsingborg, för att begrafva honom i Svensk jord.
Här blefvo vi hjertligt mottagna hos den älskelige D:r Wieselgren, som
sjelf lordfäste vår Emanuel. Den eftermiddag och natt, vi uti hans hus
1 Brevet är daterat 7/11 184g och infört i tidningen 3 och 7 jan. 1850.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
