Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev från L. P. Esbjörn 1840—1850
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN L. P. ESBJÖRN 184o-185o
259
wordo uppbyggde på sin allraheligaste tro, och njöto mången salig stund
af betraktelsen om sin Frälsares nåd och herdawård, samt uppsände
många brinnande böner för det fordna fäderneslandet och der
qwarlem-nade wänner. Wid sjukdomstillfällen och under hårdare wäder samt
dessutom nästan dagligen, gick jag från bädd till bädd, för att upplysa, råda,
trösta och uppmuntra till ett helt öfwerlemnande åt Herran. Mången
werldslig menniska erfor ock rörelser af den kallande och wäckande nåden;
men då werlden uppwäckte häftigt motstånd, afböjdes mången från att
lyssna till kallelseropet: Bättrer Eder och wänder Eder om, och från att
lemna sitt hjerta i Jesu hand. Jag måste sörja och bedja i ensamheten,
wetande att Herren lofwat att den, som med tårar utsår ädel säd, skall
en gång med glädje bära sina kärf war.
Uti New-York dröjde wi endast 4 dagar eller till aftonen den 10 Sept.
Under denna tid besökte jag den käre D:r R. Baird, som gladdes
högeligen af att se mig och höra något om Christendomens och Nykterhetens
tillstånd i Swerige. Han hade i minnet bewarat de Swenska orden: »Tack
för sist», hwarmed han till min förwåning helsade mig. Såsom jag hwarken
wille eller kunde falla mina fattiga landsmän och åhörare till last med att
underhålla mig som lärare, anmälde jag mig för erhållande af något
Mis-sionärs-understöd från Amerikanska Hem-Missions-Sällskapet, som
förser de fattiga församlingarne i westra Staterna med lärare. Men som
detta Sällskap, enligt sina reglor, icke kan understödja en prest, som icke
står i förening med någon Amerikansk Kyrka, hwilken har uppsigt på
lians lefwerne, arbete och lära, så kunde det för närwarande icke beslutas.
Jag wille först lära känna de Amerikanska Kyrkorna, och särdeles
för-wissa mig, om icke de Lutherska Kyrkorna i Amerika hade inom sitt
sköte det sanna troslifwet i Gudi, och befrämjade det med allwar och kraft.
Swenska Episcopala Methodisterna i New-York, i hwilkas kyrka jag
efter inbjudning höll 2 predikningar och 1 nykterhetstal, wisade
angelägenhet att jag skulle ingå i deras församling; men jag fann detta både onödigt
och orätt, emedan deras lära i några punkter afwiker från hwad jag är
på ett lefwande sätt öfwertygad att Herren uppenbarat i sitt heliga Ord,
och Lutherska Kyrkans trogne fäder hemtat derutur och öfwerlemnat
oss såsom deras dyrbaraste arf. Dessutom har Episcopala
Methodist-kyrkan en fläck på sin Christendom, som dess elfwa-hundra-tusen
medlemmar icke kunna utplåna, förr än de borttaga y:de Capitlet uti 3:dje
Delen af sina stadgar, hwilket tillåter slafegare och slafhandlare (i de
Stater, der werldsliga lagen medgifvver slafhållning) att wara medlemmar af
deras församlingar.1 Med en sådan Kyrka kunde jag allraminst förenas.
Hellre reste jag då till det fjerran Westerlandet, att förkunna mina
fattiga landsmän ewiga Lifsens Ord, utan Missionärs-understöd.
Under wägen från New-York till Chicago fortfor jag med Guds heliga
1 [Red:ns anmärkn.]: Episcopala Methodisterna i Amerika utgöra en
utgrening från det stora Wesleyanska Methodist-Samfundet, och skilja sig i wissa
punkter från detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
