- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtiosjätte årgången, 1946 /
311

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Lunds domkyrkas historia 1145—1945, I—II, utg. av E. Newman (Lektor G. Kellerman)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

granskningar och anmälningar

3°321

Med karakteristisk pregnant och livfull stil och med lika karakteristisk
kritisk omsikt gentemot källorna har Lauritz Weibull fullgjort sin
uppgift. Emellanåt synas likväl omdömena vara väl summariska och
kategoriska.

Ett nytt historiskt skede för Norden konstateras ha börjat omkring
800 med att Norden blivit granne till det frankiska riket. Isolationen
brytes, säges det. En västeuropeisk kulturvåg har gjort sig gällande. I
detta sammanhang sättes Ebos och Ansgars mission in. Man frågar sig
dock, om inte missionsverket i första hand bör förstås som ett
pacifi-ceringsföretag gentemot de vilda hedningarna, som redan på 790-talet
börjat visa sin farlighet, ehuruväl det är sant, att handelsförbindelserna
samtidigt i viss mån öppnat väg för missionen.

Först omkring 950 har missionen vunnit större framgång. De
jylländska biskopsdömenas upprättande på Ingelheimsynoden (med bl. a.
Skåne och Sverige som missionsområde) motivera detta omdöme. »Några
årtionden efter kom en ny framgång.» Weibull hänvisar här till
Jellinge-monumentet. Framgången bestod ju dock inte i att monumentet
uppsattes. Harald Gormsson uppger sig här ha kristnat sitt land och detta
har redan skett. Men under vilka förhållanden?—det är frågan.
Ingelheimsynoden tyder på ett starkt tyskt inflytande. Något senare tycks
emellertid en angelsachsisk orientering ha kommit istället, något som
själva Jellingestenen ansetts ge belägg för. Weibull tar tyvärr icke upp
dessa viktiga frågor.

En hednisk reaktion säges sedan ha ägt rum, och danerna skola ha
sjunkit tillbaka i sin gamla tro. Som bevis anföres, att biskopen av
Slesvig omkr. 1000 klagat över att hans stift var avfolkat. Detta får väl dock
sättas i samband med krigshändelserna i dessa trakter. Att danerna
sjunkit tillbaka i sin gamla tro synes i varje fall vara för mycket sagt.

Härmed ifrågasättes dock inte valören av nästa omdöme, nämligen
att med den dansk-engelska unionen från omkring 1000 kristendomen
fått definitivt fäste i Danmark och Skåne. En intensifiering av
missionsverket torde nu ha ägt rum, i synnerhet genom de många angelsachsiska
biskopar, som Knut den store enligt Adam av Bremen låtit komma till
Danmark. Men redan omkr. 1000 — alltså före Knuts tid — skall
emellertid Lund ha varit en kristen stad.

En viktig etapp i utvecklingen är stiftsorganisationen omkr. 1060,
varvid Skåne fick två biskopsdömen, i Dalby och Lund (sammanslagna
omkr. 1065). Beträffande Adams uppgift, att Skåne vid denna tid haft
omkr. 300 kyrkor, förklarar Weibull, att den efter allt att döma
betvivlats med orätt. Nu är det också, som vi möta den förste kristne
kyrkomannen i Skåne med personliga konturer, tysken Egino. Det som
berättas om honom karakteriserar Weibull som »spirande helgonlegend».

Tack vare det rika källmaterialet kunna vi rätt väl följa det
lundensiska biskopsdömets ekonomiska och organisatoriska utveckling allt
ifrån Estrids och Knut den heliges stora donationer 1073 och 1085. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:12:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1946/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free