Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Regin Prenter, Spiritus Creator (Prof. Hj. Lindroth)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i6
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 3°326
med denna metod är, att härigenom vissa tankeräckor, hämtade från de
utvalda texterna, isoleras och få större vikt och betydelse än de i
verkligheten och i ett större sammanhang äga (ibid.).
Den historisk-genetiska metodens styrka ligger i en skärpt blick för
detaljerna och de olika nyanserna, men dess svaghet är brist på
systematisk överblick och klarhet. Den systematiska »beläggmetoden» har sin
styrka i dokumenteringens bredd och de stora linjerna i framställningen,
men den brister samtidigt ofta i noggrannhet och djup. Denna
noggrannhet kännetecknar däremot den systematisk-exegetiska metoden, vilken
emellertid har sin brist i det drag av godtycklighet och tillfällighet, som
följer av att materialet från början starkt begränsats. Prenter vill för
sin del icke träffa ett val mellan dessa tre metoder, utan vill så att säga
låta dem samverka (s. 17). Den historisk-genetiska metoden vill han på
sådant sätt låta komma till sin rätt, att han icke behandlar det
föreliggande källmaterialet utan hänsyn till varje periodindelning, utan
uppdelar Luthers produktion i två stora perioder, vilka åtskiljas av året 1522,
det år, då till Luthers frontställning mot Rom hans nya front mot
svärmandarna tillkommer. Det är givet, att denna nya frontställning har
särskild betydelse för frågan om Anden hos Luther, som utgör Prenters
forskningsobjekt (s. 19). Men genom denna periodindelning kommer
Prenter även bort från den särskilt i nyare svensk Lutherforskning
framträdande, men enligt förf:s mening icke lyckliga tendensen att skilja
mellan den »förreformatoriska» och den »reformatoriska» Luther (s. 17 f.).
Härigenom får Prenter också tillfälle att låta »den unge Luthers» till
omfånget ganska ringa, men sakligt mycket betydelsefulla produktion
komma till sin rätt. F.tt från historisk synpunkt förtjänstfullt drag i
Prenters undersökning är, att han i första rummet låter sådana skrifter
av Luther komma till tals, vilka härröra från Luthers egen hand, och
först i andra rummet åberopar av andra personer ombesörjda
uppteckningar och därvid föredrager de omedelbara, oftast av Rörer
föranstaltade uppteckningarna. Vad de båda övriga metoderna, den
systematiska »beläggmetoden» och den systematisk-exegetiska metoden,
beträffar, vill Prenter så långt som möjligt åstadkomma en balans mellan
dem, så att grundligheten och djupplöjningen i görligaste mån paras
med bredd i dokumenteringen (s. 21). Det metodologiska program, som
Prenter uppställt för sig, representerar en nyhet i Luther-forskningen
och må hälsas som en förtjänst, detta så mycket mera som förf. må
sägas i stort sett hava lyckligt genomfört detsamma.
Men även den forskningsuppgift, som Prenter upptagit, nämligen
undersökningen av den plats och uppgift, som Luther tillerkänner Anden,
innebär i väsentlig mån en nyhet inom forskningen. Man kan icke nog
förvåna sig över att denna fråga tidigare inom forskningen så föga
beaktats. Visserligen finnas inom forskningen ett äldre och ett nyare arbete
om Luthers uppfattning om Anden, nämligen Rudolf Ottos »Die
Anschau-ung vom heiligen Geiste bei Luther» (1898) och Erich Seebergs »Der
Ge-gensatz zwischen Zwingli, Schwenckfeld und Luther» (Reinhold-See-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
