Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Gunnar T. Westin, Historieskrivaren Olaus Petri (Doc. Karl-Gustaf Hildebrand)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
3°333
Urkundsmaterialet kan, som Westin framhåller, i betydande grad
bestämmas till Uppsala eller till Stockholms stads arkiv; däremot bekräftas
ett Gottfrid Carlssons tidigare påpekande att kansliets handlingar icke
längre voro tillgängliga för Olaus Petri, då han skrev sin krönika.
Några avsnitt av krönikan ha i särskild grad ett gentemot annat nu
bevarat material självständigt källvärde. Det gäller skildringen av
Stockholms blodbad och dess förhistoria; Westin ger här nya bidrag till
karakteristiken och sprider nytt ljus över det mycket komplicerade förhållandet
mellan krönikan och den svenska propagandans olika skikt. Särskilt
uppseendeväckande äro annars resultaten, när det gäller framställningen
av 1460-talet. Westin klargör att krönikeskildringen visserligen är
besläktad med en rad ännu existerande äldre källor men inte kan härledas
ur dem; det måste ha funnits ett för oss okänt källmaterial, och enligt
Westin återges detta i själva verket på ett trognare sätt av Olaus Petri
än av Sturekrönika, annaler och Vadstenadiarium. (Jfr här den
fortsatta kritiska dryftningen i Jerker Roséns recension, HT 1946.)
Då Olaus Petri, så som han otaliga gånger måst göra, har vägt olika
slag av källor mot varandra, är det naturligtvis ingen principiellt
metodisk åskådning i vår mening som väglett honom. När t. ex. Ericus Olai
kompletteras med dokument, är det (Westin, s. 238 f.) inte i klar insikt om
berättande källors underlägsenhet utan för att fylla ut och få levande
färg, möjligen också för att ta ställning i någon på inre grunder oviss
fråga. Ur legenderna har i all stillhet utsöndrats mirakelberättelser och
annat som stritt mot protestantisk uppfattning, men den reformatoriska
ivern har inte kommit legenderna att annars framstå som dåliga källor
(Westin, s. 196). Däremot får man imponerande prov på inte bara hur
Olaus Petri i allmänhet krävt skäl för sina uppgifter utan hur han haft
förmåga att se den gemensamma tendensen i en hel kedja av påståenden
och värdera dem därefter. Det sammanhänger formellt med hans
»moderna» förmåga att ur en berättelse eller ett aktstycke dra ut det sakligt
väsentliga och återge det utan att bindas av källans ordalag.
I de enskilda frågorna har Westin gång på gång drivits att analysera
den åskådning och den tendens som ha lett krönikeskrivaren. Det
allmänt religiösa och moraliska behandlas mera antydningsvis. Därvid
kontrasteras effektfullt Olaus Petris allvarliga ord om
historieskrivningens syfte mot Erikskrönikans löfte att berätta »fore lust at höra
fagher ordh ok skämptan oss til wy gaa til bordh». Det nya och väsentliga
hos Westin gäller annars den direkta politiska syftningen. Att krönikan
rymmer förstuckna angrepp mot Gustav Vasa och att detta vållat misshag
är ju sedan länge bekant. Men Westin är den förste som inte nöjt sig med
allmänna intryck eller med strödda exempel på förgriplighet utan
granskat framställningen i dess helhet mot konfliktens bakgrund. På den
vägen har han också kunnat ställa in Olaus Petris meningar i ett större,
mycket intressant sammanhang. Då krönikans skildring av unionstiden
ofta avviker från den nationella propagandans linje har detta brukat
hänföras till rent personliga drag som sanningskärlek och frihet från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
