Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Gunnar T. Westin, Historieskrivaren Olaus Petri (Doc. Karl-Gustaf Hildebrand)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 3°334
chauvinism; en äldre författare har t. o. m. talat om likgiltighet för
nationella livsfrågor. Enligt Westins mycket övertygande framförda åsikt har
Olaus Petri hela vägen följt en bestämd politisk linje, anslutit sig till den
svenska rådspolitik som syftat till konstitutionell frihet men mycket väl
kunnat tänka sig denna förverkligad inom unionen. I sin skildring av
Engelbrekts uppror sympatiserar han med de försiktiga rådsherrarna
som i Vadstena 1434 menade sig »icke än nw haffua redheligha saak
noogh» till ett uppror (Westin påpekar, s. 68, det intressanta i detta »icke
ännu»; det tycks medge en upprorsrätt under vissa betingelser). Olaus
Petri anmärker att Sten Sture d. ä. uppehållit sin nationella linje under
ett visst dubbelspel gentemot unionskonungen. I den senare redaktionen
av krönikan utnyttjar han Jakob Ulfssons kopiebok på ett ganska
tendentiöst sätt för att ge en så ljus bild som möjligt av ärkebiskopens
poli-jtik^ I sin teckning av Stockholms blodbad ger han Kristian all skulden
och fritar Gustav Trolle. Som synes har reformatorn i åtskilliga fall känt
sig solidarisk med medeltidskyrkans män; Westin framhåller att Gustav
Yasas hot mot kyrkans frihet, på det sena stadium då krönikan kom till,
kunde framstå som ett mera aktuellt hot än den katolska villfarelsen.
(Allmän sammanfattning hos Westin, s. 498 ff.)
Den uppfattning som Westin för fram har blivit möjlig först genom
en sen tids mera nyanserade omdömen om unionstiden; för de äldre
generationer som lade all vikt vid nationalitetsstriden måste
krönikeskildringen te sig lika sammanhangslös som unionstidens rådspolitik själv
tycktes vara. Westins resultat fogar ännu ett viktigt led till vår insikt
om kontinuiteten mellan senmedeltidens och reformationstidens
politiska miljöer i Sverige. Man kan påminna om hur Gustav Vasas politik
allt mer kommit att framstå som ett fullföljande av äldre strävanden till
nationell diktatur, liksom den ekonomiska historieskrivningen i honom
serjnte grundläggaren av en ny ordning utan fastmera organisatören och
fullbordaren av vår medeltida hushållning. Man kan också erinra om
hur unionstidens rådsaristokratiska författningsideal satt spår i
svenskdanska traktater från 1534 till 1570. Just mot bakgrunden av dessa och
liknande fakta är det nu mycket fantasieggande att finna Olaus Petri
direkt engagerad i en grundläggande medeltida partimotsättning. Man
kan mot bakgrunden av Westins nyvinningar erinra sig ett par korta
ord, med vilka Harald Hjärne (Saml. skr. 2, s. 206), förklarar
reformatorens oböjlighet inför Gustav Vasa: det fanns »för mycket hos honom
av medeltidens idealism, för litet av de tyska reformationsledarnas
undersåtliga anspråkslöshet».
Westins avhandling är, med vissa undantag, disponerad så att för
krönikans huvudavsnitt varje särskild källa eller källgrupp behandlas
i ett kapitel för sig. Denna uppställning har visat sig mycket nyttig; tack
vare framställningens klarhet och enhetliga synpunkter behöver läsaren
inte riskera att gå vilse bland detaljerna. Samtidigt har det också sina
olägenheter att allmänna omdömen och ställningstaganden mängts in
bland specialkapitlen utan att trådarna samlas upp i allmänna översikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
