Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Ragnar Ohlsson, Abraham Angermannus (Doc. Sven Ulric Palme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
3°343
är det då icke eo ipso sannolikt, att han, inför framtidsperspektivet att
se sitt hemland regeras av en konung, behärskad av Antikrist, omedvetet
eller i insikt om de eskatologiska tänkesättens och ordalagens slagkraft
har tolkat och framställt den liturgiska stridens händelseförlopp efter
eskatologiska schabloner? Svaret måste bli obetingat jakande. Men har
han också gjort det? Även den frågan måste ställas.
Det är ett viktigt led i de eskatologiska föreställningarna, att
Antikrists tjänare handla falskt, ge falska löften, svära falska eder, för att
på det sättet få Guds tjänare i sitt våld. Nu är det, som Ohlsson har
observerat, ett viktigt drag i Abraham Andreaes eskatologiska
tankevärld, att konungen hörde Gudsriket till: han kunde icke vara Antikrists
tjänare.6 Hur kunde han då gå Antikrists ärenden? Svaret blir: därför
att han av Antikrists tjänare blir bedragen och förledd att göra det.
Liturgismen i Sverige är ett Antikrists påfund, och de män, som förledde
konung Johan till den, följaktligen Antikrists tjänare — en Klosterlasse,
en Petrus Michaelis Fecht. Och de måste som sådana handla falskt också
gentemot kyrkan. Så måste Abraham Andreae därför framställa dem,
vare sig detta var sanning eller icke. Är berättelsen osann, är det sedan
en fråga av ringare intresse och dessutom en fråga, omöjlig att besvara,
om Abraham Andreae medvetet givit oriktiga uppgifter eller på grund
av sin lidelsefulla eskatologiska övertygelse sett händelserna skevt och
fallit offer för självbedrägeri.
Finner då Abraham Andreaes skildring av det svek, som användes
för genomdrivandet av NO och liturgien, stöd i själva kvarlevorna från
dessa förhandlingar?
NO:s tillkomsthistoria delas av Ohlsson på fyra skeden (s. 80, rad
9-19). Först nödgades den nyvalde ärkebiskopen, Laurentius Petri
Gothus, att i samband med sin konfirmation godkänna sjutton
punkter — själva det första utkastet till NO (s. 63). Här består sveket enligt
Abraham Andreae i att detta skedde i hemlighet. Av de övriga källorna,
ett brev från Klosterlasse samt notisen i Acta ecclesiastica, saknar den
senare, den berättande källan, uppgift om sekretessen, medan den förra,
som under alla förhållanden äger vitsord, i just detta sammanhang
meddelar, att Johan III ville hålla det hela hemligt, intill dess att
anhängarnas antal ökades. Här är alltså Abraham Andreaes uppgift sannolikt
riktig, även om graden av svek är så ringa, att han icke särskilt har
kommenterat saken.
Sedan framlades revisionskraven inför ett prästmöte av biskoparna
och ett fåtal särskilt anmodade prästmän — bland dem Olaus Petri
Medelpadius och Abraham Andreae. Det nyfunna diskussionsprotokollet
från detta möte har gjort det möjligt att följa den ganska hårda
oppositionen mot vissa förändringar i KO. Dessa överläggningar voro slut den
22 februari, och den 16 mars undertecknade mötesdeltagarna för sin del
en förklaring till KO — enligt vad man hittills menat = NO; bevarad
är den nämligen icke. Abraham Andreae uppger, att Petrus Michaelis
Fecht ledde förhandlingarna genom att framlägga KO för granskning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
