Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Ragnar Ohlsson, Abraham Angermannus (Doc. Sven Ulric Palme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34°
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 3°350
fästa också brukas för konfirmationen i dess helhet.23 I detta särskilda fall
är saken klar: Johan III har genast begagnat sitt prerogativ att välja
mellan de nämnda, men han har skjutit på konfirmationen för att få tillfälle
att avpressa electus sina villkor — det som skulle bli de sjutton punkterna.
Att de andra i valet ställda prästerna skulle ha på Laurentius Petri
överlåtit de röster, som tillfallit dem, stödes icke av de källor, Ohlsson
åberopar. Det anförda uttrycket i ärkebiskopens obligation betyder
blott, att han säger sig ha blivit väld genom en viss, laglig och samdräktig
omröstning och valakt24 av hela rikets prästerskap. Concors kan
nämligen aldrig betyda enhällig, concordia aldrig enhällighet —■ det uttryckes
med omnibus sententiis och consentio sententiarum och liknande. Concors
betyder samdräktig, concordia sinnenas överensstämmelse i motsats
till discordia.25
Övriga, enligt Ohlsson samstämmiga källor äga icke vitsord.
Abraham Andreae själv i Historia liturgica meddelar endast, att Laurentius
Petri blivit väld — electus, alltså både nämnd och utsedd. Om man
nödvändigtvis skall dra en slutsats e silentio av detta, skulle det vara, att
Abraham Andreae tydligen ansett Johan III:s förfaringssätt
oemotsägli-gen lagligt.26 Riksrådets brev av 1593 talar heller icke om att valet 1574
varit enhälligt. Där hävdas endast, att Johan III aldrig gjort anspråk
på rätt att fritt välja biskopar; han har endast stadfäst — d. v. s. utsett
en av de i valet ställda och givit honom konfirmation. Som exempel
hänvisas till valet 1574, och det bör ses i sammanhang med att rådet
samtidigt hävdar, att alla övriga, som 1593 ställts i valet, överlåtit sina
röster på Abraham Andreae — på det sättet ville man nämligen nu binda
konungens stadfästelse vid den ende återstående av de nämnda.27 Baazius
åter, som av flere forskare dragits in i diskussionen, går endast tillbaka på
Acta ecclesiastica, och denna berättande källa kan självfallet icke, och
det därtill ensam, äga vitsord mot valprotokollet.28 Dess uppgift är helt
enkelt felaktig.
Ohlsson har emellertid ett annat skäl att tro på en röstöverlåtelse
1574: att en sådan förekom också 1593 — att det alltså här gäller ett
faktiskt existerande statsrättsligt och kyrkorättsligt institut (s. 62, anm.
54). Är det verkligen så?
Det brev, där den förmenta röstöverlåtelsen 1593 först dyker upp,
hertig Karls kollationsbrev av den 1 september 1593 (s. 204 f., särskilt
s. 205, rad 2-3), slutar med att än en gång räkna upp skälen för att just
Abraham Andreae bör bli stadfäst i ämbetet och nämner då endast
majoriteten, icke den förmenta röstöverlåtelsen — den har skjutits åt
sidan i argumentation. I det samtidiga underhållsbrevet nämnes icke
heller annat skäl än majoriteten. Så återstår endast rådets nyss nämnda
brev, där röstöverlåtelsen är ett viktigt led i själva argumentationen:
konungen har att fritt stadfästa vem han vill av dem, som stå i valet,
men genom röstöverlåtelsen är det dock blott en att välja på.29
Att någon röstöverlåtelse i verkligheten ingalunda förekommit 1593
framgår av åtskilliga omständigheter. I hertig Karls kollationsbrev av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
