Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Ragnar Ohlsson, Abraham Angermannus (Doc. Sven Ulric Palme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
3°353
slutgiltiga; just därför ville de då trygga sig mot varje förvrängning. Sedan är
det en annan sak, att NO knappast den 16 mars hade den form, i vilken den
slutligen godtogs i juni och som därmed blev slutgiltig — men därom kan
Fechts försäkran av den 16 mars intet förmäla.
10) SRA I: 1:2, n:r 453. Se även K. Gierow, De yttre händelserna kring
Nova Ordinantias tillkomst, KÅ 1945 (tr. 1946).
11) I anm. 44 på s. 78. Hänvisningen till s. 75 måste avse både
Abraham Andreaes beskyllning och Fechts försäkran •— eljes skulle Ohlssons
enda belägg vara Messenius, och det är dock icke möjligt! Gierow tolkar,
a. a., s. 12, rad 11—7 nedifr., detta ställe i Historia liturgica så, att Abraham
Andreae verkligen beskyllt Fecht för att »senare ha förvanskat den
fastställda texten . . .» (kurs. här)! Om uppgiftens trovärdighet yttrar sig denne
förf. icke.
12) Messenius’ emendata locupletataque nuper Ordinantia skulle i
försäkringsbrevet motsvaras av förclaring ... nu på nyt översedt.
13) Det knappa materialet om dessa förhandlingar: Johan III:s kreditiv
för Erik Mattsson, dat. Stockholm 10 juli 1575, SRA I: 1: 2, n:r 458 och
diarieanteckning om muntligt besked till förhandlarna i Upsala under den
14 juli 1575, Johan III:s diarium, RA. Se i övrigt brevväxlingen om
ceremonierna SRA I: 1:2, n:r 455—457.
14) Den eskatologiska tendensen kommer ännu tydligare fram, när NO:s
författare direkt kallas Antikrists tjänare. Historia liturgica fol. O 3 r., rad
11—13; jfr rad 2. NO och liturgien kallas actiones hostium Dei et Euangelij
insidiosce . . . recusantes legitimam probationem och actiones Antichristianorum
satelHtum hostium Dei et Euangelij insidiosce. Men också den militära
terminologien i partiet om NO:s tillkomst har eskatologisk prägel.
15) Jfr ärkebiskopens mening om liturgiens rättskraft, Ohlsson, s. 89 f.
med anm. 31. Att, som Gierow, a. a., s. 16, rad 3—2 nedifr., anser, NO:s
ställning skulle ha blivit något osäker, därför att den ej förelagts ett
national-koncilium, är alldeles obevisat. C. A. Reuterskiöld anför, Om kyrkans
bekännelseskrifter enligt svensk rätt (1897), intet skäl för sin av Gierow
accepterade mening, och de av denne forskare anförda instanserna göra icke till
fyllest. Reuterskiölds frågeställning är icke endast formalistisk; den är något
av en anakronism.
16) Ohlsson menade vid disputationen, att beskyllningarna för svek icke
kunde bero på Abraham Andreaes eskatologiska övertygelse, emedan de på
några punkter funnos redan i Stockholmsprästernas yttrande över liturgien
1576 (om detta se s. 95, anm. 53) och Abraham Andreae först under landsflykten
blivit gripen av de eskatologiska tankarna. Just därför är det en allvarlig brist,
att Ohlsson icke frågat efter de eskatologiska inflytelserna i Abraham Andreaes
studiemiljö. Sandblad har icke haft anledning att ta ställning till den frågan,
men han anför, a. a., s. 102, rad 5—4 nedifr., ett fullt klart eskatologiskt
tänkespråk från 1582, första landsflyktsåret. Ännu viktigare är att en annan av
Stockholmsprästerna 1576, Olaus Petri Medelpadius, redan omkring 1578
sam-manskrivit ett företal i utpräglat eskatologisk anda till en översättning av
Bayles påvehistoria (Sandblad, a. a., s. 90 ff.). Ohlssons uppfattning, s. 99 med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
